Det fascinerar mig hur våra sinnen hjälper oss att minnas. Mer än magi att en doft kan möta min näsa och i nästa sekund är jag med hjälp av mina tankar i en annan tid, på en annan plats och i en annan känsla!
Dofter är bäst på att påminna mig. Doften av en speciell sjukhustvål tar mig till toaletten på Danderyds BB för nästan 39 år sen. Första dygnet med Marcus.
Doften av hästlukt i ett par blöta vantar minner mig om när kusinerna Berglund i Berthågas gotlandsruss Sissi (eller var det Issan) bet av mig en fingertopp.
Igår skrev jag om koppen med mönster av höstlöv som förde mig till barndomens grusväg i Ösby och känslan av att sparka i rasslande asp- eller lönnlöv.
Häromdagen var jag på Norrtälje sjukhus och gjorde en kontroll efter min ögonoperation. Ögonmottagningen ligger i det Gamla Sjukhuset. Det är inte ofta som jag kommer in där, men direkt, bara jag ser de tunga trapporna upp till våningarna, är jag i 9-10 årsåldern. Pappa och jag hälsade på farmor som hade kräfta och snart skulle dö. Det var tungt, det var vitt och det var väldigt tyst. Ingen pratade högt.
Så fantastiskt det är att kunna göra tidsresor. Undrar vem som kom på det.
FARMOR NORD 