Jag är rätt bra på acceptans. Kanske en av mina bästa grenar. Jag grämer mig sällan och långsinthet rinner av som smör i solsken.
Men plötsligt händer det; jag kan inte släppa och acceptera att jag fått NYPON istället för HÖSTLÖV.
Låt mig ta ett exempel på hur det kan vara; även med stora och betydelsefulla frågor. Det här handlar om när jag inte blev utvald till en viktig kurs.
Jag fick höra om Veronika Ryd och Anna Wikfalks första bok (den som kom före ”Att äta”) då vi båda (Veronika och jag) var på en instruktörsretreat med Mindfulnesscenter. Då förstod jag inte riktigt storheten i mindful eating.
Sen läste jag boken ”Mindful eating – slut fred med kroppen och maten”, och kände bara JA! Anmälde mig som intresserad till en Att-äta-instruktörsutbildning som Veronika och Anna hade inför ett stort projekt som de skulle dra igång. Tyvärr var Solveig Andersson i Norrtälje lika intresserad som jag och hon har mer utbildning/egen träning i ämnet. Så Veronika o Anna valde Solveig. Rätt självklart, men…
För min del; frustration, lite ilska och snyftkofta. Under några timmar! Sen var det bearbetat och klart. Och besvikelsen ersattes av frågan ”hur kommer jag vidare nu då. Det här vill jag ju lära mig och erbjuda till andra”.
Men med koppen HÖSTLOV är det annorlunda. Vi har ett gäng olikmönstrade koppar från Lena Linderholm i köksskåpet. Vackra, stora och nödvändiga till frukosten. Min favoritkopp har höstlöv som mönster. Den sprack rätt snart, men jag har ändå envisats med att nästan varje morgon använda just den.
Häromdagen beställde jag en ny höstlövskopp. Igår kom paketet och besvikelsen var ungefär lika stor som när jag i 9-årsåldern öppnade ett paket med en bok som jag vunnit. Jag hade själv fått kryssa i vilken ”flickbok” som jag ville ha. När jag öppnade låg där en flera hundra sidor tjock bok om ”oljemåleri genom tiderna”.
Koppen de skickat har motivet NYPON. Inte vill jag ha någon förbannad nyponkopp.
Jag vill ha höstlöv därför att tankarna då tar mig till bästa årstiden. Bara jag blundar och tänker höst kan jag höra fraset och känna doften från att vada fram i högar av nedfallna asplöv. Det är verklig mindfulness.
Någon tänker säkert; ”skicka tillbaka koppen och få den rätta”. Nix. Den blir kvar. Vi behöver fler koppar. Den ska få heta ACCEPTANS. Och jag ska plåga mig själv en stund till…
Undrar om jag någon gång kommer att dricka i den?
Jo, det kommer jag 😉
HUR DET SLUTADE?
Jo. så här 🙂
FARMOR NORD 
Underbart att läsa! Visst händer det att man blir så himla besviken men som du så riktigt säger finns det Acceptans till det som hände och lärdom av det. Fast ibland är det svårt att förstå! Glädjer ig åt din HöstLövskopp! Jag dricker ur en gammal kopp med lavendel varje morgon (Lena Linderholm) men den har en spricka i sig. Finns inte längre i butik så vitt jag kan se. Så nu funderar jag på vilken nästa blir.
Må så gott
Britt
GillaGillad av 1 person
Tack. Jag tror att det hände något märkligt när jag skulle ”släppa fram” den här kommentaren, så det är nog nu tidigt lördag morgon som den först syns.
Jag gissar att den gamla spruckna koppen kommer att överleva tills det rinner ur sprickan. Men nu får den dock konkurrens av en ”kopia”.
GillaGilla