Så spännande det är att försöka vara mer medveten om varför och hur jag äter som jag gör. Som nyss. När jag skulle äta lunch.
– Jag vill ha en hård macka, sa kroppen.
Kanske på en signal från ögonen som för kroppens räkning spanade in det jag lagt på tallriken. Köttgryta, ris och lite grönsaker. Och kroppen sa alltså att den ville komplettera med en hård macka. Hhm….
– Vill du ha ost på, undrade jag.
-Nej, det behövs inte. Jag måste bara ha något hårt att tugga på till den där mjuka maten, svarade kroppen.
Antagligen tycker ni inte att det här låter ett dugg märkligt. Men jag är helt fascinerad.
För när jag tänker efter så brukar det ofta vara så att om maten är ”för mjuk” och bjuder dåligt tuggmotstånd så resulterar en sån måltid i ett sug efter just en hård macka. Och jag brukar tänka ”så himla onödigt. Jag är ju mätt och ändå kan jag inte låta bli att gå och hämta en macka”. Vanligtvis brukar den dessutom bli rätt stor.
Men nu var det som att kroppen sa till innan måltiden. Och mackan blev liten.
Så häftigt att kroppen pratar till en; bara man hittar ”volymknappen” 🙂
Medan jag åt gick mitt lyssnande sen vidare till att lyssna efter hur det låter inne i huvudet när jag äter. Hårt bröd, stora sega spenatblad, krispigt flingsalt, mjuka köttbitar, överkokt ris…
Har du någon gång testat att lyssna efter hur det låter i ditt huvud när du äter?
Om inte; gör det!
FARMOR NORD 