Är du för uppskruvad?

Det finns vissa saker som man inte vill höra. Eller tro på!

-Åsa, jag vet inte om jag kan jobba med dig. Jag blir alldeles för stressad av att vara med dig.

Ungefär så sa vännen och kollegan Agneta vid ett tillfälle, när vi för några år sen, var i slutfasen med våra kurser för kvinnliga företagare på landsbygden.

Jag minns den där dagen. Vi var mitt uppe i planeringen av nästa kursträff, ritade på blädderblock, sprutade idéer…. telefonen ringde och det var en annan klok ”naturkompis” i andra änden av tråden; Åsa Ottosson. Hon sökte intervjuobjekt till sin och maken Mats nya bok som kom att heta ”Lugn av naturen”.

-Kan jag intervjua dig, undrade Åsa. Naturligtvis. Så klart jag ville vara med i ”hennes” bok. Jag vet ingen som skriver så fint om hälsa & natur som Åsa och Mats. Så jag gick nog i spinn där…. Kommer ihåg att jag i alla fall gick fram och tillbaka med mobilen i handen, medan jag pratade med Åsa och gjorde gester till Agneta.

Det var nog då som Agneta fick nog!

Jag har tänkt på den där situationen några gånger sen dess. Och nog lugnat ner mig själv en hel del. Men jag har ibland fortfarande lätt att missa stressignalerna när de skyms av eufori och jag nästan bubblar över av entusiasm.

Häromkvällen träffade jag en härlig kvinna som var som jag var då; när mitt ”ekorrhjul” snurrade som häftigast. Hon sprudlade av goda idéer och smarta planer. Hann knappt hämta ny luft innan nästa häftiga grej föddes. Å, så jag kände igen mig.

Vet ni vad jag tänkte?  Jo…

-Jag vet inte om jag kan jobba med dig. Jag blir alldeles för stressad av att vara med dig.

Jag sa det inte till henne. Inte då. Men jag kommer att skicka henne länken till det här blogginlägget sen. För jag vill ju jobba med henne, eftersom hon är så härligt engagerad i det hon håller på med.

Nu på morgonen kom jag också att tänka på det här med ”full fart” och starkt engagemang. Det var när jag läste Thereses Facebook-inlägg. Hon är också en sån där superenergisk kreativitetsspruta, som bland annat gör de mest fantastiska bakverken och som med framgång driver restaurang här ute på vischan.

Jag tror att det är bäst att ni själva läser hennes inlägg, istället för att jag refererar det. Så här kommer det:

En av träffarna i de där kurserna, för kvinnliga företagare, höll vi hos Therese på Sundsta. Vi sa till Therese att hon – som kvinnlig företagare på landsbygden – borde vara en av deltagarna. Hon höll med. Men så var det ju det där med tidsbrist…

Tänk så mycket vi vill hela tiden. Så mycket spännande det finns att ge sig i kast med. Det ska bli intressant att se om Therese kommer att dra ner på takten, nu när hon smakat lite på ”normala” rutiner.

Jag har dragit ner farten. Kanske för att jag blivit tant. Eller för att jag inte orkar ge 150 hela tiden. Eller kanske beror det på att jag blivit klokare. En sak är i alla fall säker; utan naturen och mindfulness hade jag nog gått i väggen.

Nu kan jag istället gå och sparka i snön…eller på hösten; gå och sparka i löven.

Hur det gick med min medverkan i Åsas bok? Nja, jag var nog inte tillräckligt spännande för att få ett eget kapitel. Men jag finns med. Men ett riktigt klokt citat; om jag nu får säga det själv. Här kommer det: