Förfaller du också?

Idag ser jag bedrövlig ut. Stripigt hår. Smutsiga kläder. Sorgkanter under naglarna. Obefintliga ögonfransar.

Bedrövelsen skulle kunna ses som en ”förmån” jag har, eftersom jag bor på landet. Jag får ju tid över till annat, sånt som är viktigare. Kanske hör det också  till pensionärslättjan? Men vete sjutton om det är bra för livskvalitén.

Kan den här frågan verkligen intresserad någon?

Mitt förslag är att du som tycker att den är töntig slutar att läsa nu! För fortsätter du läsa nu; så borde det väl tolkas som att den triggar också dig lite grann.

Så här är det för mig:

Mina tankar och känslor påverkas stark av hur jag mår och hur jag ser ut. Alltså både på insidan och utsidan av min kropp.

Hur det ser ut hemma hos oss avgör också livskvalitén; är huset i behov av städning (vilket det är alldeles för ofta) och jag väljer att gå omkring i stöket, så gnager det lite. Men inte mer än att jag kan schava omkring där och prioritera andra aktiviteter. Just nu väntar hemmet på att julen ska kastas ut…

Själv ska jag snart ut och mocka i kvigornas ligghall.  Gårdagskvällens väder gjorde att Roffe avstod från mockningen. Och jag lovade fixa den nu på förmiddagen.

Så inte var det någon idé att duscha och tvätta håret nu på morgonen. Och inte gjorde jag det igår. Och inte i förrgår heller. Undrar faktiskt när jag duschade senast…

Det är skönt att slippa kliva i duschen varje morgon, så som jag gjorde när jag åkte till stan och jobbade. Men det tenderar lätt till att kroppens rengöring sker vid tvättstället och håret får bli smutsigare och smutsigare. Å andra sidan mår ju varken kropp eller hår så bra av detta ständiga duschande och insmörjande.

Insmörjande? Bodylotion? Jo, det känns skönt, men vem hinner med sånt när till exempel hunden står och stampar och vill ut…

Och kläderna; nog kan jag väl ha tröjan en dag till? Visserligen är det en lite fläck strax under vänster bröst. Men vad gör det?

Smink. Inte behövs det. Det är ju bara jag själv som ser glåmigheten i ansiktet. Ja, Roffe ser den förstås. Men han är ju van (visst tänker jag konstigt här). Och det går att leva med att ögonen är osminkade och ögonfransar och ögonbryn verkar obefintliga. För numera går det dessutom inte att göra så mycket åt det för egen hand; det är rätt svårt att måla ögon med glasögonen på….

Just ja. Jag brukar ju färga bryn och fransar hos frissan. Men senaste gången fick jag avboka eftersom en häst fick kolik. Och sen har det liksom inte blivit av att boka en ny tid. Borde kanske?

Vikten då? Jo, där spred sig också förfallet. Långsamt, långsamt pekade vågen stadigt uppåt. En jämn snygg kurva. Men i det fallet fick jag nog för några månader sen. För vikt handlar absolut om utsidan, men framförallt om hur insidan mår. Blodtryck, kolesterol, blodsocker, hjärta & kärl, arv, gener, artros… Både insida och utsida tycks må bättre av lägre vikt, kan jag nu konstatera. Även om det bara handlade om sisådär tio kilo.

Naglarna? Å,vilka småsaker hon hänger upp sig på nu, tänker du nog.

Ja visst. Men till och med hur man sköter dem har väl lite med förfallet att göra. Jag har bitit på naglarna i hela mitt liv. Ett enkelt sätt att få dem korta! Snart är det nog dags igen, för nu börjar de se bedrövliga ut. Varför kan jag inte komma mig för att göra något så enkelt som att fixa naglarna? Ibland är jag väldigt märklig 😦 På min ofrivilliga ”ensamsemester” på Gran Canaria fixade jag naglarna i en butik i Triana. Så snygga de blev.

Jag skulle säkert kunna räkna upp ett tiotal saker till, som har med mitt eget och med hemmets förfall att göra. Man kan ju undra varför det är så här.

Är jag en perfektionist? Nej.

Är jag lat? Ja, delvis.

Varför bryr jag mig inte? Det spelar ju ingen större roll när jag går här hemma!

Men det spelar ju roll?

Humöret, livsglädjen, energin, fantasin; allt känns ju lättare när jag är nyduschad, har rena kläder, är sminkad, diskmaskinen är urplockad, tidningarna är kastade, köksgolvet avtorkat och kylskåpet fyllt med bra mat.

Ändå detta förfall? Nä, nu ska jag tömma diskmaskinen och sen gå ut med smutsig hår och smutsig kläder och mockar hos kvigor och hästar. Frasse ska få en extra lång promenad. Det brukar också höja den goda energin och få igång den goda livsrytmen.

Men sen framåt kvällen måste jag nog både duscha, ta fram förstoringsspegel och leta upp ögonfransarna, sätta på fina kläder och snofsa till mig lite.

Möte i Norrtälje ikväll med  1,6 & 2,6 miljonerklubben och Roslagens Kvinnonätverk. Aktiviteter på lokalplanet är nytt för mig. Det ska bli spännande. Kvinnors hälsa är superviktigt och lite aktiviteter utanför gården kan nog bidra till att ”mitt pensionärsförfall” avstannar lite.