I tre månader har jag låtit bli den goda kvällsmackan. Ja, jag har faktiskt inte ätit mackor överhuvudtaget de senaste månaderna. Bra för magmåttet, bra för hälsan. Men en macka ibland kan ju vara gott. Och inget jag tänkt missunna mig i framtiden.
Så igår var det dags för att äntligen få testa kraften i den nya, vackra röda matberedaren. Och naturligtvis ville jag ha ett recept som kan göra maskinen rättvis, dvs knåda ordentligt. Länge. Så mina snabba kalljästa frallor eller bakpulverstimma fröbröd var ju inte tänkbart. Det måste bli något mer ”komplicerat”.
Kraven var alltså; något som behöver bearbetas ordentligt, gärna surdeg, fiberrikt, gärna hela långsamma frön, nyttigt, gott och saftigt. Inte kompakt 😦
Det finns de som säger att bakrecept ska följas till punkt och pricka, medan matrecept kan man laborera hur som helst med.
Jag vet att det ligger något i det påståendet, men jag envisas ändå med att ”göra om”. Lite nötter, lite linfrö, lite solroskärnor och lite boveteflingor hamnade därför i råg- och dinkeldegen. (Och nej, jag har inte gått på ”dinkelmyten”; skillnaden till vanligt vetemjöl är minimal. Jag vet. Men ändå kul att använda någon gång).
Maskinen fick jobba ordentligt. Och brödet jäste i 3 omgångar a´1 timme. Allt såg så bra ut, fram tills dess. Fast vid sista jäsningen, jäsningen på plåten, hände inte så mycket….
Jag kan väl säga så här: Jag efterlyser fortfarande ett bröd där degen får bearbetas ordentligt, gärna surdeg, fiberrikt, gärna hela långsamma frön, nyttigt, gott, saftigt och fluffigt. Inte kompakt 😦
Den här degen var underbar att arbeta med, men höll inte måttet hela vägen ut.
Nyttigt- ja. Gott – ja. Kompakt – ja.
FARMOR NORD 