Jag har svårt att bedöma om jag är sparsmakad eller lat. Någon annan kan få ha en åsikt om det.
Men i vårt hus råder redan julfrid. Och jag hoppas att det fortsätter så. För än har julen knappt tittat in.
Med åren har jag märkt att jag inte är så mycket för traditioner. Det är trevligt med jul. Det är trevligt med påsk. Det är trevligt med midsommar. Men ingen av dem känns helt nödvändig.
Vi har en adventsstake framme. Jag tror att vi har en 3-4 stycken. De finns någonstans. Det är jag säker på.
I år ska vi ha julgran. Det är några år sen vi hade det senast. Men barnbarnen tycker att det behövs. Och Frasse (hunden) kommer garanterat att uppskatta att plocka pynt från den. Jag funderar faktiskt på om inte jag och ungarna ska göra lite gammaldags julpynt i slutet på veckan. Det vore kul att fixa vit-degs-gubbar, smällkarameller, sockeränglar, pappersflätade små korgar och girlanger i kräppapper.
Julmaten då? Nej, inte ens den är särskilt helig. Menyn är klar; ni ser den här ovan. I år hoppar vi över julskinkan. Köper Serrano eller Parmaskinka istället. Va? Ja, jag vet. Det är inte mycket ”svensk mat” över den varan. Men i allt vi gör måste det finnas lite utrymme för avvikelser. Fanatism är aldrig av godo, tycker jag. Eller finns det någon svensk lufttorkad skinka? Ja, det måste det väl ändå göra. Får kolla 🙂
Mammas sill får stå över det här året. Jag har hittat några andra recept som jag vill testa. Prinskorven, Jansson, syltan, rökta korven…. de åker ut allihop.
I år tänker jag också säga hej då till pappas knäck och mormors marsipangrönsaker. Det svider lite. Mest därför att det är så gott att jag brukar vräka i mig av båda sorterna. Så i år ska jag testa lite nyttigare varianter; med nötter och choklad.
Jag säger också hej då till bullar & kakor där vid Kalle Anka-tiden. När jag tänker efter så blir det nog ett rätt annorlunda ”julbord” i det här huset i år.
Men annorlunda behöver ju inte betyda sämre. Det kan ju lika gärna betyda att det blir bättre!
.