En livshistoria i en soppåse

Varje människa är en historia.

Det uttrycket blir så tydligt, när jag likt barndomens favorithjältar, agerar detektiv/spanare efter den som kastat soppåsar längs vår byväg.

Det är spännande. Nyfikenheten driver mig. Precis som den drev ungarna i Blyton-böckerna.

Men det här är på riktigt.

Privatspanare? Det yrket får mig att tänka på alla de som letat Palmes mördare. Och alla de som dagligen i sitt polisarbete jagar sanningen och gräver i andra människors historia. Oavsett om det är i psyket eller i soporna.

Nästan en obehaglig känsla. Var har jag där att göra?

Att rota i någons sopor gav mig en känsla som väl egentligen är precis reaktionen på det motsatta; den som jag tror ofta uppstår hos den som fått inbrott i sitt hem. Någon har kommit för nära, klivit in alldeles för långt i en privat sfär.

Det är lite så jag känner nu. Sen jag vänt ut och in på soppåsemannens påse och nyfiket letat vidare. Jag har kommit honom för nära; lite ”storebror-ser-dig”. Även om jag fortfarande är förbannad över att han slänger sopor (och glas!!!) i naturen.

Jag vet med 99,9 % säkerhet vem han är. Till namnet och var han bor. Jag har till och med varit och kikat var han har sin soptunna. Ja; han har en soptunna. Men den står ”knöligt” till, så i dåligt väder, eller med värk i kroppen eller jäktat schema är det definitivt enklare att bara hiva ut påsen genom bilfönstret än att lägga den i soptunnan.

Hur jag ”hittade” honom? Efter lite mer städande på brottsplatsen fann jag en trasig baksida från en Biltema-katalog. Och där kunde jag läsa förnamn, halva efternamnet och namnet på en väg här i trakten.  

Men katalogbaksidan låg inte i påsen, så det kan fortfarande var så att den inte har med påsen att göra…

Men nyfikenheten får mig att lägga ”pusslet” och alla pusselbitar leder till samma person; bilmärket, körvägen, spritflaskorna, matvanorna, läsvanorna…

… han är, tror jag, också en vänligt, udda, beläst och ensam person.

Min fantasi tar mig vidare för en stund. Hur hans liv varit hittills (han är över 70 nu), vad har han jobbat med, vad gjorde honom till sjukpensionär, vad fick honom att göra ett brott som gav dagsböter, varför är det bara tre i hela landet som har hans efternamn, hur hamnade han i mina trakter för över 15 år sen….

Jag slutar min privatspaning här. Nästa gång jag möter honom körande på min byväg ska jag stoppa honom och fråga om det är han som kastat soppåsarna. Han kommer naturligtvis att svara att det inte är han.

Men svaret spelar inte så stor roll. Det är resultatet som räknas. Och jag tror att efter det samtalet kommer påsarna att upphöra. Och det räcker för mig.

Jag har varit miljöpolis en gång förut. Det resulterade i att det numera inte kastas ölburkar av märket Kung längs banvallen mellan Rimbo och Rånäs. Den misstänkte den gången, som konfronterades när han handlade Kung på systemet, nekande förstås.

Men jag har inte sett en enda Kung-burk i diket sen dess.