Mariatistelns frön är åtråvärda. Och dessutom mycket vackra. Men jag är mest intresserad av dem för deras läkande egenskaper. Det här är en växt som stödjer levern och levern är ju inblandad i det mesta i vår kropp.
Men ack så vass Mariatisteln är 🙄 De långa taggar är definitivt en stark garant för växtens överlevnad. Häftigt. Men aj.
Idag hittade jag dock knepet för hur jag lätt ska få av de åtråvärda frukterna med innehållsrik frögömma.
Korg och sax. Och tekniken att ”låsa” blomskaftet under handtaget på korgen!
Jag vs Mariatisteln 1 – 0
Eller kanske är det 1-1 🤔
För sen igår äter jag antibiotika mot en infektionen i vänster långfinger. Jag tror mest på en nyponrostagg. Men det kan definitivt vara en mariatisteltagg.
Tagg som tagg; den satte sig i alla fall så olyckligt att jag själv som amatördoktor, utrustad med knappnål och pincett, misslyckade.
Den äkta doktorn som jag tvingades uppsöka ville inte skära och peta alls. Taggen har kommit olämpligare än olämpligt och operation som inte går bra kan förstöra senan i fingret. Å jag som var så glad att den inte satt i leden🙄
Nåväl. Nu ska kroppen få hjälp av antibiotika under några dagar. Och förhoppningsvis själv stöta ut taggen. Om inte; då tar doktorn till kniven i nästa vecka.
Sensmoral: Det är inte ofarligt med medicin från naturen.
Nu är det snart fredag eftermiddag. Jag firar födelsedag och tar helgledigt från bloggen.
Hoppas ni vill läsa igen; tillbaka på måndag.
FARMOR NORD 