Det är inte stora mängder som gör mig lycklig. Tvärtom.
Lite gör mig ofta lyckligare än mycket.
Så därför kan en näve hasselnötter från egna hästhagen få både tankar och känslor att må väldigt gott.
Den där näven hasselnötter plockade jag någon gång på sensommaren. Det var då som hasselbuskarna stod med överflöd. – Jag ska plocka mycket nötter sen, när de är på väg att ramla av, tänkte jag. Men stoppade ändå en näve i fickan.
”Sen”; när nötterna borde ramlat var de borta. Trots att buskarna tidigare dignat. Larver? Byns ekorrar?
Näven hamnade så småningom i morteln i köksfönstret. Och jag har muttrat lite varje gång jag använt morteln och behövt hälla nötterna i ett glas. Men sen har de hamnat tillbaka i morteln igen.
Måhända att jag bjuder på en närodlad hasselnöt. Till besökare som också fascineras av att begränsad tillgång gör varor värdefullare än om de erbjuds i överflöd.
Jag kan tänka detsamma om de torkade nässlorna i en burk på kökshyllan. Torkat för te eller till att ströa på gröt eller yoghurt. Det är inte mycket, men det kommer att räcka. Det är alldeles lagom, liksom.
Sommaren 2014, när gick örtpedagogutbildningen, plockade och odlade jag så att ”det stod hej vilt till”. Inte använde jag en bråkdel av allt jag plockade och inte var jag jublande glad över överflödet av snygga plåtburkar och bruna flaskor på våra hyllor. Våren därpå fick hästarna mycket torkade nässlor och björkblad på sina mineraler…
Överflöd gör mig blasé. Ja, så är det nog.
Överflöd behöver inte värnas.
Inte skötas och fördelas på samma sätt som när tillgången är knapp.
Inte samma värde.
Inte lika åtråvärt.
Minns John; en älskad farbror. Han kunde ibland ha karameller, inslagna i papper, i sina fickor.
Inte alltid. Bara ibland.
Värdefulla. Åtråvärda.
Barndomen sätter spår.
FARMOR NORD 