Blötsnön virvlar i luften när jag öppnar ytterdörren och tar en bild över gårdsplanen. När jag sen tittar på bilden är den första tanken: ”ja, man brukar ju säga att bilder kan ljuga. Den här ljuger definitivt, för här ser ju idylliskt ut”.
Men jag kan säga er att särskilt idylliskt är det inte just nu. Men det spelar liten roll; det finns stövlar och regnkläder. Och jag älskar den här platsen. Här är också mindre utearbete jämfört med förra året, eftersom sonfamiljen har flyttat hem sina hästar till sig.
Så det är kofamiljerna, Frasse och katten.
Snön ligger ännu inte vit på taken. Istället ligger den som en sjö på gårdsplanen.
Den här vintern kan det väl inte vara något problem med grundvattennivån?
Lilla Stjärna och Madicken med sina småbarn och tonåringar, bryr sig inte så mycket om vädret. De tycks nöjda bara de har mat och en torr sovplats. Att de får traska i lera mellan matsal och sovrum tycks inte bekomma dem.
Däremot är jag glad över att deras matplats står på en grusad betongplatta så att de inte behöver stå nedsjunkna till knäna när de äter. Istället kan de stå där och vifta lite på klövarna om de vill. Vilket jag inte kan tänka mig att korna vill… men det känns bra för en människa.
Foderhäcken placering är en av de förbättringar vi gjort sen förra vintern. En annan förbättring är den ”magiska” grinden mellan djurens ligghall och fd traktorgaraget.
”Ett hål i väggen” som underlättar mitt dagliga arbete enormt. Nu är det enkelt och till och med roligt bädda rent åt djuren.
Här inne i huset råder lugnet. Den sjuka katten, som får medicin och matas med köttfärs, sover bland kuddarna i vår säng och Frasse ligger upp och ner, med benen i luften, i sin korg och sover djupt.
I köksfönstret blommar amaryllisen som kom hit som en torr knöl för några veckor sen. Nog förundras man, åtminstone jag, att det finns liv i något som ser så dött ut som en torr amaryllislök.
FARMOR NORD 