Jag älskar regn. Mest det engelska duggregnet. Vet du vilket slags regn jag tänker på då, så förstår du. Det hänger i luften idag. Kanske når det ner.
I år ser min lilla trädgård utanför ateljén ut som en trädgård på en ödegård. Vildvuxen. Oskött. Lite ledsen? Nä… den ser både frodig och förhoppningsfull ut. Där behövs ingen tröst.
Om trädgården själv fick välja så skulle den antagligen fortsätta på Törnrosa-spåret. Mina artrosknän är inne i samma spår. Men min hjärna vill något helt annat.
Idag kommer den dock att få fortsätta sitt vilda liv. Jag laddar för moteld, men idag prioriterar vi att ordna med staketen i hagarna. I morgon hämtar Roffe och Marcus ett par nya små tjurar som ska få gå med korna och kalvarna under sommaren.
Lilla Sol har vuxit bra. Och ser rätt bister ut på den här bilden.
Medan min trädgård är i kaos och odlingarna ännu obefintliga så går det bättre för grannen Marita.
Igår var jag upp till henne och räddade hem en skottkärra tomatplantor. De är redan nere i ny jord i Roffes mer välskötta odlingar utanför garaget. Potatisen är också igång. Hos Roffe.
Men imorgon, då det verkligen ska regna enligt SMHI och högre makter; då ska jag ge mig i kast med ”ödeträdgården”. Det är alltid mycket lättare att dra upp ogräs om marken är blöt…..