Tricepsdips på köksstolen. Armhävningar mot dörren ut till groventrén. Ja, varför inte?
Jag älskare mitt kök. Och att stå där och laga god mat. Tanken att jag skulle styrketräna i köket har nog aldrig föresvävat mig. Men si; det går ju alldeles utmärkt. Är till och med lite kul.
Tåhävningar medan jag rör i kastrullen. Knäböjningar mitt på golvet och utfall längs bänkkanten.
Det är återigen Chatterjee som inspirerar mig. Hans tankar, t ex kring att träningshysterin har format oss att se motion som något som är åtskilt från resten av vårt liv, känns väldigt kloka.
Han skriver bl a i sin bok:
”Vi gör det vid vissa tider på dagen och planerar in det på samma sätt som hushållsarbete. Vi gör det i särskilda kläder. Ibland går vi till ett speciellt ställe som kräver en massa pengar av oss för att göra det – och när vi går därifrån tror vi att vår ”motion” nu är helt avklarad fram till nästa gång och att vi kan sluta tänka på den”.
Nog ligger det något i det. Kanske borde man se hela livet som ett träningspass. Sluta bocka av uppgiften träning och låta den vara en del av vardagslivet. Strunta i rulltrappan. Gå stället för att ta bussen fyra hållplatser osv.
För min del skulle det till exempel kunna handla om att ”mocka rätt” så att det blir en styrketränande rörelse istället för att jag får ont av den. Någon läsare gav mig idén att ta hit en fysioterapeut för att kolla av hur vardagsrörelser kan användas som träning. Bra idé.
FARMOR NORD 