Det är nära nu

Det är en ny baby på gång. En brun och vit. Lurvig.

Blivande mamman heter Lilla Stjärna och hennes likhet med Barbamamman är slående.

Det är Lilla Stjärna som ligger närmast kameran, djupt sovande. Med magen i vädret.

Det är fantastiskt att det inom något dygn ska komma ut en kalv ur den där magen.

Ja, det är förstås mer ofattbart än att jag kan sitta vid köksbordet och se vad som händer nere i ligghallen. Men det är rätt häftigt det också. Övervakningskameran i ligghallen skickar trådlöst bilder till internet och jag kan följa det som händer i mobilen.

Jag tänker på morfar som var kobonde i slutet på 40-talet. Tänk om någon sagt till honom ungefär det här:

”Om 70 år kommer ditt barnbarn att sitta inne i köket och titta på sin telefon och kunna se vad som händer i ladugården. Även mitt i natten då det är kolsvart därute”.

Skulle morfar trott på det? 

Jag kan se genom fönstret att ”Barbamamman” är ute i hagen och äter vid foderhäcken just nu. Lite senare idag eller mot kvällen blir det nog att ta in henne i kalvningsboxen. För det är nära nu. Juvret är fyllt. Hon är slemmig i slidan och slapp i baken. Och hon var väldigt svettig när vi släppte ut henne och kompisen Madicken.

Livet på landet är intensivt just nu.