Jagar du en harmonisk själ i en fast kropp? Du är inte ensam. Och jag tänker inte ifrågasätta ifall du svarar JA på den frågan. För jag sitter nog själv i makeover-träsket. Men jag tror banne mig att jag är på väg att ta mig upp…
Jag tittar på högen med självhjälpsböcker som jag plockat ur bokhyllorna. Är de verkligen hjälpsamma? Eller är de här böckerna riktiga stressmonster?
Så här kan det låta:
”Från och med nu, när du känner dig rädd, bli entusiastisk!”
”Du måste försöka bli den du var ämnad att bli!”
”Döda perfektionisten i dig!”
”Det spelar ingen roll hur hårt livet går fram med dig och hur lång tid det tar, gör bara vad som krävs av dig. Och le, le, le!”
Några saker är viktigt att betona. Det finns självhjälpsböcker och det finns självhjälpsböcker… En del av dem ifrågasätter jag inte.
Vilka böcker jag tänker på då? Jo, det är de som är ”svårare”, de som ger mig ny kunskap, rena fakta. De böckerna skulle jag kunna lägga i en egen hög. De är värda att läsas igen. Eller snarare värda att läsas. För många av dem har jag börjat på, men inte läst klart…
Det är en märklig upptäckt att ha en massa BRA böcker som jag inte läst till sista sidan. Varför det blev så? Jag tror att det beror på att jag levt så ”bråttom” att jag inte förmått mig stanna till, ta in och reflektera över lite mer komplicerad läsning och böcker som krävt lite av mig. Hela jag är nog en person som gillar enklaste lösningarna. Och ibland är det inte gynnsamt.
Jag har en massa andra självhjälpsböcker som jag inte heller läst till sista sidan. Men skälet till att jag slutade läsa dem var ett annat. De var inte ett dugg krävande att läsa; för det som står i dem vet jag redan. De innehåller verkligen inget nytt under solen. Det är böcker som det går att skumma igenom, det spelar ingen roll om jag är okoncentrerad när jag läser, det spelar ingen roll om jag hoppar över några sidor…
Hur kan det bli så här? Det får jag allt fundera över.
Jag är en person som står rätt stadigt på jorden, jag är lycklig, jag har det förbaskat bra, jag har haft en lycklig barndom, jag hittar inga mörka rum i mitt inre, jag kan gå på mina ben och jag kan se med mina ögon… och ändå har jag dragit med i den här egocentriska framgångs- och lyckokarusellen.
Varför har jag inte suttit nöjd? Varför har jag dragits med i bekräftelse- och prestationssamhällets alla virrgångar?
Inte kan det väl bara bero på min nyfikenhet på det mänskliga psyket?
Wikipediadefinition av Självhjälpslitteratur: Det är litteratur som syftar till att hjälpa och guida läsarna i deras personliga (vardagliga) problem. Genren, i dess moderna form, uppstod i USA i under 1930-, 1940- och 1950-talet. En del av böckerna är jordnära och handlar exempelvis om att få saker gjorda (vara effektiv) eller att övervinna fobier av olika slag. Andra lovar läsaren att hon blir en bättre och lyckligare människa om hon följer råden. Genren bygger på idén att individen kan forma det liv som han eller hon vill leva. Centralt är också det psykologiska och terapeutiskt förhållningssättet liksom idén om det romantiska parförhållandet.
Thomas Johansson, som i boken Makeovermani i boken undersökt genren, menar att det finns tre olika livsfilosofier i genren: den hedonistiska, den kontemplativa och den framgångsteologiska. Den filosofi som dominerar är dock, enligt Johansson, den framgångsteologiska. Andliga och kontemplativa inslag förekommer liksom hedonistiska, men huvudbudskapet i de flesta böcker i genren är att individen bör utveckla sig själv och därmed bli lycklig och framgångsrik.
FARMOR NORD 