Igår läste jag två texter som berörde mig djup. Båda handlar om att ge sina barn en god start i livet. Det är lätt att känna de texterna som viktiga idag – Alla hjärtans dag. Så jag tänker förmedla både texterna till er. Bara så här; rätt upp och ner. Mina kommentarer behövs inte. De är bra nog ändå.
Den första jag citerar är vännen Sofi och hennes krönika i gårdagens Norrtelje Tidning. Sofi skriver:
”Enligt Socialstyrelsen mår allt fler unga dåligt. Tonåringar med ångest och depression. Vad gör vi vuxna för fel? Många vill förklara ungdomarnas ohälsa med ökade krav från skolan och sociala medier. Det är så många som ska bemötas och bekräftas. Vem hinner se mig?
När mördarna i Dox (TV-programmet ”Gruppterapi med mördare) gjorde djupdykningar, hamnade de alla hos samma personer: Föräldrarna, och då främst hos fäderna.
Vad far gör är alltid det rätta. Det var ett ordspråk som gick hem när jag var liten.
Nu är hög tid att ta det på allvar.
Jag tror inte att det är mängden timmar framför allehanda skärmar som knäcker våra unga.
Jag tror att den största boven består av bristen på timmar tillsammans med bekräftande föräldrar”.
Den andra texten kommer från Bear Heart, född för 100 år sen och död sen tio år tillbaka. Han var både baptistpastor och indiansk andlig ledare. I boken ”Vinden är min mor” berättar han om hur han som treåring presenterades för de olika elementen och för naturen. Så att han skulle känna sig som en del av naturen.
Spannet mellan dagens sociala medier och elementen som den lille indianpojken presenterades för är gigantiskt. Någonstans här emellan ska dagens unga hitta sitt fotfäste.
Så här berättar Bear Heart:
”Sen lät hon mina små fötter vidröra Moder Jord. ”Kära Mor och Mormor Jord, en dag kommer det här barnet att gå, leka och springa på dig. Jag ska försöka lära honom att respektera er när han växer upp. Vart han än går ber vi er att vara där för att stödja och ta hand om honom”.
Jag presenterades för solen. ”Morfar Sol, lys på detta barn medan han växer. Låt varje del av hans kropp bli normal och stark på alla sätt, inte bara fysiskt utan även mentalt. Omge honom med din varma, kärleksfulla energi varhelst han befinner sig. Vi vet att det kommer att finnas molniga dagar i hans liv, men du är alltid oföränderlig och lysande – vi ber dig lysa genom molnen på detta barn och se till att han alltid är trygg.”
Hon lyfte upp mig för att omfamna brisen medan hon talade till vinden. ”Var snäll och erkänn detta barn. Ibland kommer du att blåsa hårt, ibland kommer du att vara varsam, men låt honom växa upp med vetskapen om värdet av din närvaro så länge han lever på den här planeten.”
Härnäst presenterades jag för vattnet. ”Vatten, utan dig kan vi inte leva. Vatten är liv. Jag ber att detta barn aldrig ska uppleva törst.”
Hon lade lite aska på min panna och sa: ”Eld, bränn bort livets hinder för detta barn. Bana väg för honom så att han inte kommer att snubbla på sin väg mot kunskap om kärlek till och respekt för allt levande.”
FARMOR NORD 