Hittar du hålet i ekorrhjulet?

Går det att tänka tvärtom? Nu när hösten, på eget bevåg (?), drar upp farten i våra liv.

Jag läser en annons för yoga och börjar fundera: Är ett yogapass bästa hjälpen för att känna mindre stress, mer närvaro och mer glädje?

Eller skulle det fungera lika bra, eller kanske bättre, med att spela kille eller domino med ungarna? Eller ta en cykeltur hela familjen med pannlamporna tända? Eller högläsning ur Tusen och en natt eller Hästarnas dal?

Nu säger någon; vilken tid lever du i Åsa?

Bra fråga, men jag kan ändå inte låta bli att undra:

Känner du dig intryckt i ett hörn? Av allt du  ”ska hinna” och allt du ”måste”?

Sommaren blir höst. Barfotaben och tunna koftan ersätts av tights och ny höstjacka.

Trädgårdsmöbeln flyttar in, klockan vrids tillbaka. Rutinerna, som det var så skönt att släppa vid midsommar, står i kö igen. För att sätta vardagen. För att du ska hinna alla krav och måsten.

Och för att du ska hinna med några NYA MÅSTEN…

Du längtar redan mindre stress, större närvaro och mer glädje. Trots att september knappt står på tröskeln.

Men ändå funderar du på Tabata, Bootylicious, Kettlebell Strong, pilates,  springa i skogen varje kväll, yoga, vattengympa, In-Trinity eller kanske virtuella spinningpass där du cyklar framför en stor skärm, backe upp och backe ner.  Eller kanske ska du ”krypa och kräla” (crawling) som är den senaste trenden i USA och Storbritannien.  Kravla runt på gymgolv, går på huk som en anka, lufsar fram på alla fyra som björn och krälar som ödla.

Blir du egentligen trött bara på tanken?

Jag blir lite betryckt när jag tänker på alla som kastar sig in i höstens måsten och träning. Har de tänkt? Eller ”bara gör” de? Lite för att ”alla andra gör”.

Har de ens tänkt tanken att istället för att lägga till en aktivitet så ska de ta bort två?

Själv drar jag lättnadens suck. Jag är inte i karriären, jag har inte lång resväg, jag har inte en man/fru som också jobbar över var och varannan kväll, jag har inte dagispersonal som besvärat tittar på klockan när jag kommer sent, jag är inte småbarnsförälder, jag har inte gamla och sjuka föräldrar, jag står inte och tvättar på kvällen och stryker på morgonen, jag har inte ett stort hus att hålla i topptrim, jag har inte ett sommarhus som också ska vara i topptrim, jag behöver inte handla när jag och ungarna är som tröttast och hungrigast…

Är det ingen som kan lära dagens 30- 40-åringar att sätta en pinne i ekorrhjulet?

Äta, jobba, sova, äta, jobba, sova, äta, jobba… går det överhuvudtaget att sova?