Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Men oftast blir det bra ändå. Som gårdagen; midsommarafton.
Livet på landet bjuder alltid på överraskningar. Charmigt för det mesta. Även igår. Då var charmen en nyfödd fölunge.
Medan gästerna satt i köket (det regnade ute) och åt ost och efterrätt vandrade undertecknad fram och tillbaka på stallinfarten med ett upprört sto, så att hon skulle släppa ifrån sig efterbörden. Det tog en stund, sisådär mellan 20 och 21.30. Men vad gör väl det.
Idag är det midsommardag. Korna och kalvarna är äntligen ute i vår stora skogshage. Fick leta i 40 minuter efter ”försvunnen” Ängla för en stund sen. På bilden håller hon sig dock till mamma. Hon är fortfarande en liten virrpanna som gärna går genom staket om det är närmaste vägen och hon har noll koll på vem som är hennes mamma. Alla duger. även tjuren Herkules.
Själv är jag trött, trött, trött. Det har varit så mycket de senaste veckorna. Har faktiskt en tanke på att strunta i allt och bara ”vara” i mina små stugor i skogen i Knutby några dagar… Möjligtvis får Frasse hänga med. Mobilen lämnas i bilen. Ja, tanken lockar…