Undrar vad eftervärlden kommer att säga om mig. Hon som sprang för fort? Hon som ville så mycket? Hon som hela tiden hittade på nya saker att göra? Hon?… ja, det var väl hon som aldrig kunde ta det lugnt?
Nä. De kommer nog inte att säga någonting. Det är förmodligen bara jag som överdriver min betydelsefullhet.
För en stund sen vaknade jag till en ny dag. Vet ni; det är lycka att vara pensionär och helt kunna planera sina dagar. Göra precis det jag vill göra.
Men är det så?
Göra precis det jag vill göra?
Nä. Inte blir det så. Inte går jag omkring i trädgården som en Tasha Tudor (en vacker förebild, googla på henne) och njuter av allt det vackra runt omkring mig. Troligen gjorde inte heller hon det; men så här i efterhand framstår hennes liv lätt så. I alla fall på ytan, för en betraktare.
För det finns ju ständigt något som pockar på. Kalvarna, korna, hästarna, ogräset, oredan, diskmaskinen, Facebookgruppen ”Medvetna ätare”, torktumlarn ( nä, den har pajat), Roffe, tomma kylskåpet, hungriga magar, Frasse, drömmar, planer…
Ibland känner nätter och vila så onödigt. Hur ska jag hinna allt det viktiga?
Och återigen; göra precis det jag vill göra?! Hur i hela fridens namn går det då med allt det andra? Det som MÅSTE göras.
Det är för många ”måsten” i mitt liv.
Någon (?) har hållit på och skapat en massa ”måsten” åt mig. Önskar jag kunde få tag på den varelsen. Bakbinda den en stund. Sätta på munkavle. Kanske dra en säck över hennes huvud och säga: Det är natt nu. Vila. Vila!!!!
Eller trycka upp henne mot väggen och säga: ”Du har en fantastisk förmåga att hela tiden hitta på nya saker att göra. Men jag måste ju hinna göra de du nyss hittade på INNAN du hittar på flera saker som jag ska göra. Uppfattat?
Jag predikar så gärna för andra hur viktigt det är att vara i nuet. Jag försöker verkligen leva upp till det själv också.
Men gudarna ska veta att det är svårt. Jag måste hela tiden påminna mig själv. Medvetandegöra mig själv. Och säga åt mina tankar att ”hålla käften” en stund.
Nu är det snart dags att åka till Knutby och fixa i stugorna i skogsbacken. Jag vill få det fint där inför sommaren. På väg att lasta bilen full med allt härligt jag ska inreda med (en del finns på bilden, ifall du undrar över den). Plus skurborstar, skurmedel, hinkar och vatten.
Bromsar mig själv. Tar kommandot. Bestämmer att inget av det vackra får komma med idag. Jag åker dit igen imorgon och ”stajlar”. Idag blir det BARA fortsatt städning. Och en lång morgonpromenad med Frasse i barndomsskogen.
Och lite blommor till pappas & mammas grav. Nä, nu hamnade jag där igen… I att hitta på mer att göra. Blommorna får vänta till imorgon.
Känns som att jag lite kört över ”Någon”. Känns bra 🙂
FARMOR NORD 