Ibland ”trillar polletten ner långsamt”. Men när den till slut gör det så känns allt plötsligt glasklart. Så här går mina tankar:
Runt och i mina ”ärvda” små stugor i skogen i Knutby gör vi en upprustning och uppfräschning efter att husen haft många års törnrosasömn. Det viktigaste är förstås att de fått nya tak, men mer ska göras.
Senast vi var där ”ordentligt” var sommaren 1990. Det finns en del som påminner om den sommaren, t ex gammalt potatismospulver som ”gick ut” 1992 och vackra Salubrinflaskor vars innehåll nog inte längre gör någon större nytta.
Visst har jag/vi varit där på dagsbesök många gånger, med hund och fikakorg. Och sonfamiljen har till och med sovit över där några gånger under törnrosaperioden.
Men husen har ändå fått leva sina egna liv, och råttorna har härjat hel vilt i den äldsta av stugorna. De rackarna har till och med tömt väggarna på ”stoppning” så att det på flera håll går att kika ut mellan de grova stockarna.
Jag har så länge tänkt på att sitta i ”nya” huset vid Lobacken och skriva; i en miljö och trakt som jag älskar djupt. Då borde inspirationen flöda bättre än någonsin. Men det har inte riktigt velat sig…
Men nu tror jag att jag förstått varför. Igår var vi vid stugorna och röjde. Sonfamiljen tänker fira midsommar där och det behövs fixas en del för matlagning och övernattning i stugorna. Det vi gjorde 1990 känns inte helt fräscht…
”PLANERING PÅGÅR”
… och då slår mig plötsligt att jag i första hand funderar över hur och vad sonfamiljen behöver och vill ha där i stugorna. Inte för att de bett mig tänka så, utan för att jag ”vant” mig vid att tänka så.
Vad behöver andra? Vilka behov har de runt omkring mig?
Nu är det troligen inte mer komplicerat än att vi har ungefär samma behov och samma smak, så det mesta kommer nog de flesta att gilla oavsett vem planeringen utgår ifrån, men medvetenheten om hur jag tänkt är intressant.
Jag försöker mig på en helt ny tanke; jag fixar allt precis som jag själv vill ha det.
EXAKT PRECIS SOM JAG VILL HA DET.
Jag ska göra det så att jag stup i kvarten längtar efter att åka dit och sitta och skriva. Ombonat, vackert, enkelt. Allt behöver ju inte se ut som ett museum…
Här får ni några bilder på det ser ut just nu. Jag tror att det kommer att synas skillnad om några veckor.
FARMOR NORD 
Vilket underbart arv! När du ordnar SKRIVARDAGAR där, kommer jag!! Kram från Jill!
Ha en bra dag!
GillaGillad av 1 person
Nu ska vi ligga lågt med att hitta på nya roliga aktiviteter 😜🙄 Bara ta det lugnt.
Men utifall att….
Då är du självklar.
Lycka till med din skrivarveranda i sommar. Tror ni kommer att få det underbart, dvs precis som förra året.
GillaGilla