Tacksam. Det är en skön känsla. Jag känner tacksamhet över så mycket; att mina ben bär mig, att jag bor på landet, att jag har en stor familj, att…
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen tills ni håller för öronen och jag ger upp i total utmattning. Vi har så oändligt mycket att vara tacksamma för, men ofta glömmer vi det i strävan efter att få mer, mer, mer…
Jag är väl någon slags medelmåtta i det där med att ”mycket vill ha mer”. Det finns saker som jag längtar efter, upplevelser som jag drömmer om och kläder som jag bara ”måste ha”. Så är det.
Men jag blir bättre och bättre på att njuta av det jag har. Och att uppskatta små nära ting. Och även i att ta vara på den glädje som nya egna inköp eller gåvor från andra ger.
Har ni också tänkt på vilken skillnad det är mellan att få en gåva som givaren omsorgsfullt tänkt ut och en gåva som man förstår är köpt i all hast. Också känslan i att ge en sån gåva är stor; om givaren inte förstår/upptäcker att jag lagt ner min själ i presentvalet så känns det tråkigt. Däremot berörs jag inte så mycket ifall jag köpt något i all hast och det bara är ”något som borde passa”.
Den här påsken har jag fått flera gåvor som gått rakt in i ett öppet hjärta. Vackrast är duken som sonhustruns mamma Christina vävt och som jag fick vid middagen igår.
I min släkt har alltid funnits kvinnor som vävt. Skönhet och funktion samtidigt. Mitt ”linneskåp” har regelbundet fyllts på med små och stora dukar som mormor, faster Britta och pappas kusin Margareta vävt. De väver inte längre, så det känns gott med en ny väverska i ”släkten”.
Den spanska svarta tuppen som svärmor kom med är också en hjärtegåva. Så mycket svärmor, Gran Canaria och genomtänkt val från hennes sida.
Brödet från Janne W. i Norrtälje är en gåva som går både till hjärtat och till magen. Frasse hittade det på trappen häromdagen. Tyvärr var ingen hemma när Janne kom med det. Vi har njutit brödet till frukostar och påskmiddagen. Vackert, luktar gott, smakar gott, gör gott. Det ”mindfullaste” brödet jag någonsin ätit.
Och så vykortet som kom från en okänd Ingrid. Så glad jag blev. En riktig överraskningsgåva. Vykortet får mig också att tänka att en gåvas värde i pengar kan vara obetydlig, medan den glädje det ger mottagaren är otroligt stor. Tack Ingrid, ifall du läser det här ❤
FARMOR NORD 