Jag tror bestämt att jag har fått ett nytt favorituttryck. Som låter så här:
DET KAN VI INTE GÖRA.
FÖR DET HAR VI ALDRIG GJORT FÖRR.
Jag var på möte igår, med bönder och annat folk som bor och arbetar på landsbygden. Den diskussion som pågick när Olle, t f kommunikationschef på LRF, sa just de orden, handlade om hur vi i LRF ska prata om näringslivet utanför städerna med både politiker och vanligt folk.
Det är bara att inse; det funkar inte med broschyrer längre. Jag tror mer på det här sättet; att till exempel finnas i sociala medier. Och jag tror att ”tf:n” tänker likadant.
Tänka nytt.
Tänka efter.
Tänkvärt.
Jag tror att vi tänker för lite.
Hinner liksom inte. Nu för tiden.
Vi åt smörgåstårta igår på mötet. Och senare på kvällen blev det kaffe och kanelbulle. Det kändes lite som förr. Som hemma i bygdegården i barndomens Knutby.
Smörgåstårta. Kaffe och kanelbulle. Det hör liksom till möten på vischan. Fast igår var vi ju inte på vischan. Vi satt på Kungsgatan i Uppsala och pratade om att landsbygden och staden behöver varandra.
Kanske skulle smörgåstårtan och kanelbullen behöva utmanas? Ersättas av något som kroppen gillar bättre. Eller är det för vågat eftersom…
… DET KAN VI INTE GÖRA.
FÖR DET HAR VI ALDRIG GJORT FÖRR.