Den här nyårshelgen tror jag att var och varannan människa åt Hasselbackspotatis.
Hasselbackspotatis.
Den åt vi väl på 70-eller 80-talet? Och sen föll den mer eller mindre i glömska.
Igår kväll bjöd bror Jan på Hasselbackspotatis till ett vildsvinslår, som tillsammans med en sås på balsamvinäger och vinbärssaft var något av det godaste jag ätit.
Idag är jag ”besatt” av två tankar; att laga mat tillsammans med min bror och att rota i gamla recept.
Alla har väl ”matminnen”; många av mina återfinns i mammas receptsamling. Jag har hennes kokböcker och recept. Grottar ner mig ordentligt i dem och tänker att jag, kanske tillsammans med bror, måste förmedla också den här familjehistorien till våra barn och barnbarn. För det är en mycket njutbar sån.
När jag bläddrar i recepten hittar jag också mer tidshistoria. Bilden överst är från pärmarna på mammas Sju sorters kakor. Den hon kanske fick när pappa och hon gifte sig 1949.
På ena pärmsidan recept på ”Negerbollar”. När bror och jag var små, och gjorde de chokladbollarna, fanns inte tanken att ordet negerbollar på något sätt skulle vara nedsättande eller olämpligt att säga.
På den andra sidan finns recept på Blodpudding. Jag minns hur det såg ut när blodet skummade i hinken, när det rann ur djuret. När bror och jag var små och stod och tittade när blodet rann i hinken fanns inte tanken att barn inte skulle se sånt eller att blodpudding inte tillverkades från grunden hemma i köket.
Chokladbollar äter jag gärna och väljer att kalla dem så. Blodpudding skulle jag inte komma på tanken att äta numera.
FARMOR NORD 