Jag reser mig igen…

img_3339-redigerad

Jag trodde att jag var klar med yrkeslivet när jag fyllde 65. Men jag var nog bara trött.

På nyårsafton var vi tre par runt bordet. Alla strax över 65 år. De tre männen arbetar fortfarande. De tre kvinnorna har lämnat tre olika, men mycket intensiva yrkesliv.

-Man kan ju fundera på vad det beror på, varför våra män jobbar och ingen av oss kvinnor gör det, sa en av oss. Våra funderingar där vid bordet lämnar vi kvar där.

Men jag tar med mig frågan hit: i mina egna tankar. Är det någon skillnad? Hur många män arbetar vidare efter 65 år? Hur många kvinnor arbetar vidare?

Googlar lite och hittar statistik: ”Att fortsätta arbeta efter att man har passerat 65 är vanligare bland män än bland kvinnor. 10 procent av männen i åldern 66–74 år är förvärvsarbetande, jämfört med 4 procent av kvinnorna. Det är också vanligare bland personer med eftergymnasial utbildning än bland dem som har gymnasial eller förgymnasial utbildning. Allra vanligast är det bland män med eftergymnasial utbildning, 16 procent av männen i åldern 66–74 år som har eftergymnasial utbildning är förvärvsarbetande. Bland kvinnor är motsvarande andel 8 procent”. (Statistiken är ett par år gammal).

Orsakerna då; till varför kvinnorna är färre? Fördomsfullt kanske, men jag tror att kvinnors identitet inte sitter lika mycket i jobbet som det gör hos män och att kvinnorna haft det jobbigare under år med både yrkesarbete och barn som växt upp. Och sen gamla föräldrarna som behöver välförtjänt stöd.

Kvinnor blir helt enkelt tröttare än män. Därför att de får slita hårdare.

Undrar om någon kommer att ”slå på mig” och säga att jag har fel. Jag kan göra ett litet förbehåll; jag tror att tiderna ändras nu. Tack och lov.

Dagens pappor har ett annat tänk än  vad 66-76- åringarna vanligtvis hade när de var mitt uppe i sina karriärer. (Bra undantag fanns ju alltid 🙂 även bland dem, men om man ser i det stora hela).

Och dagens mammor ställer större krav på rättvis arbetsfördelning därhemma än vad min generation gjorde. Dock all heder till Roffe; middagen var alltid klar när jag kom hem, eftersom han kom hem före mig. Men jag vet många män i hans ålder som suttit lugnt och väntat på en yrkesarbetande hustru som handlat på vägen hem från jobbet, för att sen laga middag.

Jag själv var också trött för ett år sen. Vansinnigt trött och jag tyckte att det var jätteskönt att få gå i pension.

-Tänk att få betalt för att göra ingenting, sa jag. Innan dess hade det varit några tuffa år som egenföretagare med naturhälsogård. Jaga kunder, jaga kunder, jaga kunder….

Men jag ångrar inte de åren. Absolut inte. Hittills är de mina bästa. Men kroppen tog rätt mycket stryk. Och pressen, prestationskraven låg över mig.

Nu har jag ”vilat” i snart ett halvår. Skrivit på boken som alla journalister tänkt att de ska skriva; när de väl får tid. Bara varit med gården, familjen, djuren och mig själv.

Nu börjar det bli tråkigt. Inte vill jag att en dag ska kännas fylld bara det finns en notering i kalendern; t ex frissan, doktorn, yoga eller något sånt. Frissan eller doktorn är ju sånt man förr hann med i förbifarten…

Det känns allt som att jag reser mig igen. Mycket spännande finns kvar. Bara hälsan är med mig. Så den ska få mera prio ❤

 

Annonser

En kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s