Än ligger mörkret svagt över gården. Än är inte himlen blå. Än är inte solen framme. Men snart.
Den här bilden tog jag häromdagen. Min plats på jorden. Några hektar mark i Roslagen. Jag tror att vi behöver både vingar och rötter. Mina rötter börjar fästa här nu. Men en del av dem sitter fortfarande kvar i jorden i Knutby; några mil bort.
Vilken lycka det är att ha rötterna stadigt förankrade. Att ingen hastigt dragit upp dem. Att få känna tryggheten. Tacksam.
FARMOR NORD 
Lämna en kommentar