Jag hade ingen aning om att den är så vacker; Knutby kyrkas brudkrona. Men nu är jag nyfiken på att få se den på riktigt.
När jag ”rotar” i släktens kvinnors historia ser jag att kronan använts generation efter generation i min släkt. (Men inte av mig. Jag hade en blomkrans)
Josefina (mor Hansson), den första kvinnan som jag tänker skriva om i min släktberättelse, hade både krona och brudpäll när hon stod brud i oktober 1858.
Brudpäll? 🤔 Nä, det får ni googla på om ni är nyfikna. Eller också får ni ”hålla er” tills jag berättar i den lilla släktkrönika som jag ”värker” fram. Men det kan ta en stund. Jag kan bara säga att det var något som var mer vanligt på 1700-talet…
Sist ut i ”min” berättelse bli mamma Inga-Britt. Hon stod brud 1949. Med samma vackra brudkrona på sitt huvud.
Mamma var 21 år när hon och pappa gifte sig.
1958 skriver hon i sin dagbok om hur hennes och pappas dröm om en ”stor” gård börjar ta form.
”Men till vilket pris?, skriver hon.
Det är där min släktberättelse kommer att börja. Mamma med sin dagbok i april 1958.
Sen blir det som på en film. Mamma ser över vägen och där är det 1876. 😲
Där är Josefina (mor Hansson) och hennes make Ansgarius i full fart med att riva ner sin gård och flytta den till beteshagarna nere vid ån.
Laga skiftet förändrar livet i byn.
Bönderna får en helt annan möjlighet att utveckla sina gårdar. För Josefina (som är min farmors mormor) och för Maja Carin (min morfars mormor) som 1876 bor i huset där Inga-Britt skrev dagbok 1958 (hänger ni med nu) förändras livet en hel del. Till det bättre; tror jag.
För 33-åriga Carolina som bor en bit upp på byvägen (Stenhammar; där Bosse och Gunilla nu bor) blir laga skiftet däremot en katastrof. Hennes man Per Jonas går i sjön.
Alla vi barn som bott i Ösby har nog hört historien om att en man dränkte sig i Långsjön och att vi i månljus kan se hans stövlar sticka upp i vassen.
FARMOR NORD 
Lämna ett svar till FarmorNord Avbryt svar