Kära kroppen; vad gör jag med dig?

Ju mer jag förstås, desto ödmjukare blir jag.  Och en tanke slår mig; tänk om huden från halsgropen och ner till ändtarmen var genomskinlig… Så att jag kunde se allt som händer därinne.

Skulle jag vara mera ”om mig och kring mig” när det gäller min kropp då. Ta bättre hand om den?

Jag funderar över hur det skulle kännas att stå där framför spegeln och se vad som händer inne i kroppen när morgongröten välkomnas i magsäcken. Hur hela maskineriet snurrar igång, morgon efter morgon.

Att jag just nu är så fascinerad av kroppen beror förstås på örtterpeutkursen som jag går. Vi pluggar kroppen och jag inser hur minimal min kunskap är.

Så mycket som jag inte vet.
Om det som finns mig allra närmast.