Varifrån får tanken sin kraft?

Idag.
Idag kom tanken.
Den kom för första gången.
Jag har väntat rätt länge.
Och plötsligt hände det!

Tanken sa:
”Jag gör det för kroppens skull.”

Det var nog första gången som jag inte behövde intala mig själv den nytta som träningen innebär.

Jag cyklade till och med en stund extra som avslutning på träningspasset. För återigen dök den nya tanken upp, utan att jag tänkte fram den: Jag gör det för kroppens skull.

Det är häftigt att en tanke ”bara” kommer. Utan att jag anstränger mig för att lirka fram den. Och gott att det är en god tanke. En bra tanke. För det skulle ju kunna vara en ond tanke, typ: ”Jag är värdelös” eller ”Det här kommer aldrig att fungera”.

Men det var en tanke av det goda slaget. Och då kan vi väl klassa den som sann? Tankar behöver ju verkligen inte vara sanna…

Det är dock märkligt att den god tanken kom just idag; för idag är första gången på väldigt länge som jag har riktigt ont i mitt högerknä. Eller finns någon direktkoppling mellan knä och tankar? Försöker tankarna hjälpa till så att det inte går åt pipan med träningen?

Visst det häftigt att fundera över varifrån tankarna kommer.
Hur uppstår de?
Och varför blir de som de blir?

Det talas mycket om tankens kraft och hur den hjälper oss.
Men varifrån får tanken sin kraft?