Vad tror ni om julstädning som självutveckling? Skulle det fungera? Jag tror så. Och jag är inte ironisk när jag skriver det.
Under ett och ett halvt år var jag med i en liten självutvecklingsgrupp i Vadstena. Vi träffades sex gånger och min ingång i gruppen var nyfikenhet på vem jag är långt därinne. Varför tycker jag som jag tycker? Varför gör jag som jag gör? Vad har format mig?
Liknande tankar kom igår när jag började med julstädningen.
Varför måste jag städa in i varje skrymsle när jag äntligen kommer igång?
Att det är välstädat här hemma är rätt unikt. Jag hafsar mest runt med dammsugaren lite halvhjärtat när det blir för mycket hundhår och indraget hösilage på golvet. Gör det liksom med ”vänsterhanden”, ger inte mycket energi till uppgiften.
Det vanliga formen av julstädning, som kräver lite mer än ”snabba veckostädningen”, innebär att jag sätter full fart redan på eftermiddagen dagen innan julafton. Men det blir ändå rätt stressig.
Årets upplägg är precis motsatsen mot tidigare år. Takten är långsam, kaffeavbrotten är otaliga, noggrannheten är perfektionistens och det vilar en mindful stämning över hela spektaklet. Det är ju roligt att städa. Om det sker utan jäkt. Det känns som att jag har all tid i världen, både till att städa och till att fundera.
Och medan jag petade bort flugbajs i mikrometerstorlek, dammsög mellan gamla LP-skivor och torkade av sladdarna bakom den stora hyllan så började jag grunna lite djupare över varför jag måste vara så noggrann, när jag väl kommer igång.
Nu tänker jag inte besvära er med den långa versionen av mina slutsatser utan konstaterar bara att det räcker inte med fina ytor för mig, det måste vara kvalitet rakt igenom.
Och satsar jag min energi på något, så ska det ge utdelning.
Det är lite som vännen Ingegerd konstaterade häromdagen när en kund haft synpunkter på att de sockor hon stickar och säljer var ”dyra”. När Ingegerd lägger sin energi på att sticka ett par sockor tycker hon att de både ska vara välstickade, snygga och gjorda av det bästa garnet. Kanske är nyckelordet för oss båda just kvalité.
Nu står jag då här med en välstädad bokhylla, tre fönster med de målade ytorna perfekt rengjorda, städattiraljer utspridda över hela rummet, medan soffan och bordet blivit mellanstationer för saker som är på väg någon annanstans.
Det kommer att ta ett tag innan jag städat mig igenom vårt hus. Även om det bara är på 114 kvadrat. Men i den här takten… Och det är förstås takten som är den viktiga. Om det ska bli någon självutveckling.
Inte går det att vara mindful, få djupare tankar och självutvecklas av städning om man far fram som en tornado.
Men gör man det i snigelfart så tystnar tjattret i huvudet, tankarna slåss inte längre om uppmärksamhet utan istället har man möjlighet att fundera över det som är viktigt här i livet. Till exempel vem man är och om man gillar att vara den man är…. eller om man ska göra något åt det.
Eller om man ska ta en kopp kaffe till.
c
FARMOR NORD 