Det är tyst i huset. Nästan tyst. Bara kylen/frysen som försynt påtalar sin existens. Jag smuttar på den nygjorda energidrinken.
Om en stund kommer här att vara liv i luckan. Barnbarnen snusar dock ännu, liksom världens finaste hund. Tänk vilken tur att det var just han som Sofi valde till mig.
En kort stund till eftertanke. En kort stund att förbereda mig för den nya dagen.
Sen brakar den in…
Men ungarna, hästar, kor & kalvar, gegga i hagarna, skjutsa till skolan, fylla på vatten, lufsa med Frasse, njuta av hösten, äta en god lunch…
Tacksam. För ben som bär mig och ögon som ser.
Tacksam. För en ny dag som ligger oanvänd framför mig.
En ny dag. Som en gåva, tänker jag.
FARMOR NORD 