Är det vackrast när det skymmer? Det tanken dök upp vid 2-tiden i natt när jag var ute och tittade till Lilla Stjärna. Oj, så vi får vänta på hennes kalv. Och inte vågar man sova över nattkollen, för tänk om hennes förstfödde vill ut just nu.
Natten som gick var ljum och vackrare än vackrast.
Ner mot ån och ner mot sjön låg dimman.
Vinden, den som varit så tjatig och envis den här våren, tycktes ta en siesta.
De sju djuren; korna och deras kalvar, kvigorna och tjuren noterade knapp att jag gick runt dem där ute i hagen. Någon höjde möjligtvis minimalt ett ögonbryn. Men det var som de vilade i trygghet.
Jag gick långsamt i gräset. Så mättat av fukt.
Är det vackrast när det skymmer? Eller kan det vara vackrast på natten.
Just den här natten tror jag kan mäta sig med Pär Lagerkvists skymning.
FARMOR NORD 