I år har jag ”kastat ut” mammas sill, pappas knäck, mormors marsipan, fasters pepparkakor, julskinkan och Jansson. Och en massa annat juligt. Inte därför att jag inte gillar det, utan därför att jag hatar att vara där i ledet. Jag älskar mammas sill. Älskar Jansson. Skulle kunna äta oavbrutet av pappas knäck tills den tog slut. Men det finns flera dagar på året än julafton.
När kommersialismens piska viner, när Ernst & co är på väg att själva drunkna i julhysterin samtidigt som psykologerna står på kö med ”så-överlever-du-julen-råd” får jag nog. Jag vill inte vara med, jag blir som en 2-åring – vill bestämma själv! Men det är så lätt att dras med; till och med jag har snurrat in i den där karusellen då och då de senaste dagarna.
Men så kliver jag ur… Andas. Blir sparsmakad. Gör något nytt & juligt; något som jag inte gjort tidigare jular. Upplever något jag inte varit med om förut.
Det känns uppfriskande och befriande. Så som jag vill ha livet.
I år har vi julgran. Senast vi hade det var 2008. Det känns uppfriskande. Jag klädde den igår, och varje gång jag går genom rummet sneglar jag på den. Och njuter.
Men måste man inte ha julgran? Varje år.
Vem har sagt det?
Det finns en meditation som jag har kommit att älska. Du behöver inte meditera för att kunna ha nytta av den. Jag tror faktiskt att det kan räcka med att stanna upp en stund, läsa den med eftertänksamhet och tänka efter vad den kan betyda för just dig.
Må jag vara lugn och lycklig
Må jag vara trygg och tillfreds
Må jag leva i glädje och lätthet
FARMOR NORD 