Jag ändrar åsikt

Jag sprayar Flower Freshener över mitt morgontrötta ansikte.
Tittar ner i handfatet och tänker direkt ”varför är det alltid jag som måste göra rent tvättstället. Om jag bara låter bli… hur smutsigt kan det då bli innan Roffe tar fram svampen?”

Han ser inte sånt. Eller ser han? Och tänker att ”^Åsa fixar det”. Som hon gjort i över 40 år nu. Jag fnissar lite åt tanken att låta handfatet bli smutsigare och smutsigare. Och hoppas ”vid Gud” att ingen tänker att jag är bitter. Över att det mest är jag som använder svamp i handfatet.

Jag tänker istället på att vi under livets gång skaffar oss vanor och rutiner. Med tiden blir de så självklara att vi inte ens noterar att de finns.

Åsikter kan vara som vanor och rutiner. Har de väl fått fäste så sitter de där.

Jag har alltid tyckt att färgade lampor inte hör hemma i trädgårdar. Men den här vintern är grannens färgade ljusslingor som magneter.

Jag har svårt att se mig mätt.

Får man äta vad man vill?

img_0541

Får man äta vad man vill?
Får jag äta vad jag vill?

Ja. Visst får man det. Och visst får jag det.

Men ju mer jag vet om det som jag stoppar i mig; desto lättare blir det att avstå  från det som inte är bra för min kropp. Är jag unik som fungerar så? Nej, jag tror inte det.

Jag tror på kunskap. Och att det är värt ”besväret” att skaffa sig den.

Igår bakade jag ett gott glutenfritt bröd. Jag äter ”vanligt” bröd också, så det har inget att göra med att jag inte tål gluten. Det var mest det hembakade jag längtade efter. Bröd där jag har koll på varenda ingrediens. Äkta vara, liksom. Utan emulgeringsmedel. Utan förtjockningsmedel.

Råd grundade på forskning biter mycket bättre på mig än alla hälsoråd som strömmar över mig från självutnämnda experter. Är jag unik som fungerar så? Ja, ibland tror jag så. Men det är naturligtvis inte så; det är väl bara att rösterna är vansinnigt höga kring alla de undergörande preparaten.

Allt oftare tänker jag dock; varför börjar folk som mår dåligt/har ont i kroppen inte med att plocka bort en massa skräp som de äter?  Varför börjar de med att tillföra dyra preparat med osäker effekt istället för att ta bort skräpmaten?

Vad är det för fel på frukt och grönt? I den egna förpackningen? Inte i pulverform!

Jag har lätt att bli påverkad av äkta experter. De som själva lärt mycket och som oförtrutet forskar för att hjälpa oss förstås våra kroppar. Och hur vi ska ge kropparna det som de behöver.

img_0523Häromdagen såg jag Vetenskapens värld och ”Guldet i dina tarmar”. Jag har tittat på det ytterligare en gång.  Bara för att det är väldigt spännande.

Forskningen kring tarmflorans betydelse för vår hälsa exploderar just nu. Varje vecka publiceras nya studier som kopplar ihop tarmfloran med sjukdomar.

I oss har vi miljarder bakterier som hjälper till att hålla oss friska. Men de knäcks av vår livsstil! Mångfalden bakterier i våra tarmar minskar. Förutom vår livsstil vet man idag att det bland annat är antibiotikaanvändningen som minskar variationen i tarmfloran. Och att barn födda med kejsarsnitt har mindre variation.

Jag tar till mig info om att råttförsök visar att när vissa bakterier saknas så verkar cancerbehandling inte fungera lika bra. Är det likadant hos oss människor? Kanske. När forskarna tittat i patientjournaler kan de se att gensvaret på cancerbehandling är sämre hos de som fått antibiotika före cancerbehandling.

De börjar också se och kunna belägga att övervikt, hur vi lagrar fett och autoimmun sjukdomar påverkas av tarmfloran. Till exempel har man kunnat se att hos överviktiga är tarmfloran mer utarmad än hos den utan viktproblem.

Något som är riktigt spännande är studier om  hur livsmedelstillsatser i processade varor påverkar våra bakterier och förändrar tarmfloran. Det har man inte studerat tidigare. Men om de resultat man nu börjar få fram håller kommer nog många livsmedelstillsatser att förbjudas. Emulgeringsmedlen E 433 och E 466, som används bl a i glass, salladsdressing och choklad ligger rätt illa till just nu.

Vad kan man tro om framtiden? Avföringstransplantationer testas redan nu. Det kommer säkert att finnas mirakelpiller baserade på bajs som ska berika våra utarmade tarmar. Och alla de företag som redan nu bevarar miljoner bakterier i sina frysar kommer att skära guld.

Det här låter inte bra, tycker jag. Vad har vi att vänta?

Men vi behöver ju inte vänta på de där magiska pillren!  Det går redan nu att förhindra att tarmfloran blir en spökstad. Det går att stimulera tarmens förmåga att reparera sig själv.

Det finns studier som visar att en fiberrik kost, under så lite som sex veckor, ökar variationen hos tarmfloran med nästan 30 procent.

Så vad väntar vi på?

Så befriande att vara åsiktsfri

Ibland hänger jag inte riktigt med. Idag är det 11.11 och Singles day.

Singles day? Shoppingdag? Hetare än Black Friday! Hur hänger singles och shopping ihop? Fattar inte.

Kan det vara åldern? Eller är det bara så att mycket går en lantlolla förbi. Först reagerar jag lite på att singelliv kopplas ihop med shopping. Är inte det rätt långsökt? Sen ”läser jag på lite” (läs googlar) och förstår att den här dagen – då singlar ska fira och vara stolta över att de är singlar- också är den största dagen för online-shopping.

Långsökt?
Långt bort.
Kina.
Singeldagen, också kallad Guanggun Jie,  föddes i Kina.
Den har också kallats ungkarlarnas dag.
Online-shopping; visst känns det också mycket Kina?
Men kopplingen? Kina?

Släpp. Släpp. Släpp. Säger jag till mig själv!

Visst är det märkligt hur enkelt det är att ”gå igång” på,  för åtminstone en själv, helt betydelselösa saker. Orda om dem. Tycka om dem. Lägga tid på dem. Kanske till och med få igång en lång diskussion, på Facebook eller i en blogg, om det.

Det kunde ha hänt mig. Just om singeldag och shopping. Det händer definitivt många andra.

Men något hände i mig. En lite reflektion tog plats. Och ändrade något i mig. Hur kunde det gå till?

Så jag är totalt ointresserad av att diskutera Singels day. Långt mer spännande att diskutera skulle vara detta med att man förväntas ha en åsikt om allting. Och gärna snabbt!

Vad tycker du? Hur ofta får vi inte den frågan.

Ibland provar jag med att svara att ”jag tycker ingenting”.

Det är störande!

På landet är det lätt att ”göra” höst; men i stan?

Hur ofta tänker den som bor i stan på att göra höst? Eller på att göra kväll? På att styras av årets rytm. Använder han eller hon någonsin ordet ”göra” i ett sånt sammanhang. Tanken slår mig när jag långsamt släntrar med Frasse i höstskogen. Jag tror bestämt att vi går långsammare på hösten än på våren,

Göra klart.
Göra gott.
Göra rätt. 

För att göra de sakerna krävs en aktiv handling.

Det blir inte klart, om jag inte gör klart.
Det blir inte gott, om jag inte gör gott.
Det blir inte rätt, om jag inte gör rätt.

Men hösten och kvällen blir ändå. De blir, även om jag inte gör något för att de ska bli.

Kvällen är oundviklig. Hösten är oundviklig. Tack och lov. Jag älskar dem båda. Det känns gott för själen att få göra kväll eller göra höst. Förbereda för kommande tid, stilla sig, ta det lite lugnare, njuta av det som gjorts….

För den som lever i gatljuset och asfalt mest hela tiden måste det nog vara svårare att träffa på den här känslan och hjälpen att stilla sig.  Den kommer nästan med automatik till oss som går med jorden direkt under stövlarna, och som kan ledas av månen när den är full.

Genom fönstret, på vårt hus på höjden, ser jag Kalle, grannen från några gårdar bort, sätta upp snökäpparna. Som han gjort under alla år som han ansvarat för vinterplogningen. Och före Kalle var det någon annan som gjorde detsamma. Generation för generation bakåt.

Ibland tänker jag på vad livet gör med oss människor som fortfarande har mycket av dygnets rytm och årstidernas växlingar i oss.

Nyss kom ett mejl från vännen Anna. Som beskriver livet på den gård där hon lever. Hennes mejl slutar med de här raderna:

Jag tror att våra själar jublar. Fast vi sällan tänker på det.

Promenad med eld på ryggen

Det brinner på ryggen. Men det är helt okej. Först förstod jag inte varför ”elden” hettade mer och mer. Märkligt. Men samtidigt som den nu börjar stilla sig kommer insikten till mig. Vår vanligtvis så smarta kropp är inte alltid supersmart.

I vissa lägen kan inte kroppen skilja på vatten och svett; den tycks tänka ”vätska som vätska”.

Jag var på massage hos Elisabeth på Lilla Oasen nu på förmiddagen. Det var länge en sist. Mina axlar är så spända och gör rejält ont under hennes händer.  Det måste vara ett under att jag inte går med spänningshuvudvärk mest hela tiden. Faktiskt så är det nog så. För jag har sällan huvudvärk.

Efter massagen erbjöd Elisabeth liniment på ryggen.

– Absolut gärna, sa jag.

– Om det börjar kännas för mycket så torkar du bara bort det med en handduk. Använd inte vatten för då känns det ännu mer, som eld, sa Elisabeth.

img_9948Hemma igen blev det hundpromenad i ett bra tempo. Bilderna är från den.

Med långkalsonger och sköna byxor, varma vinterstövlarna, tjockaste jackan, nyköpta varma handskarna och stickade luvan.

Och det blev varmare och varmare under kläderna. Speciellt på ryggen.

-Det här linimentet är verkligen kraftfullt, tänkte jag då; utan att förstå.

img_9951Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång  jag vill ge liniment en extra skjuts. Inte behövs det vatten. Det är bara att klä på sig för mycket och gå så fort så att jag svettas ordentligt. Vätska som vätska, säger kroppen.

Nu när jag ”torkat” och suttit en stund här vid datorn känner jag inte av ryggen alls. Inte det minsta.

Jag syr utsiktsskydd idag

Nog ligger det mycket i uttrycket ”sådan herre, sådan hund”. Både jag och vår hund Frasse vill ha full kontroll över läget. Ansvarstagande.

Men medan jag försöker sköta detta tunga och självpåtagna ansvar lite smidigt så gör Frasse ingen hemlighet av att han är i tjänst som ordningsvakt mest hela tiden.

Han är en hyfsad vakt. Med en väldigt bra vaktkur. Våra fönster från golv till tak i vardagsrummet ger honom första parkett. Hans revir sträcker sig så långt hans ögon når; vilket omfamnar våra hagar, granntomter, byvägen och gång- och cykelbanan till Rånäs.

Han är blixtsnabb på att agera. Det är lätt att tro att han ligger och slappar i sin framdragna bädd vid tv:n. Men i ögonvrån tycks han hela tiden spana ut…

Han har blivit bra på att larma ”eventuell fara å färde”, skäller några ggr och lämnar sen över till mig när han noterat att jag uppmärksammat den eventuella faran. Någon gång kan han förstås gå igång ordentligt och inte nöja sig med att jag säger ”tack”, men oftast fungerar det bra.

Men jag tycker ibland lite synd om honom, även om han ser ut att ha det mysigt där han ligger och kollar. Det är mycket som händer utanför fönstren. Så han kopplar nog aldrig riktigt av. Kis-spanar dagarna i ända.

Ibland har jag tejpat upp några stora blädderblocksblad för fönsterrutorna nedtill. Och det fungerar ju. Men det ser inte så trevligt ut.

Igår fick jag en ny idé. Kanske sätta upp snygga utsynsskydd? När jag var i Norrtälje på eftermiddagen inhandlades tyg.

Redan när jag såg tyget första gången så tänkte jag att det är något välbekant över det.

Dras vi till det välbekanta? Jag tror så.

För nog fanns det andra tyger i butiken som var lika snygga. Men jag hade ögonen bara på det med de lite märkliga tulpanerna.

När jag kommer hem och ser det gamla 1700-talsskåpet förstår jag. Tulpanerna som en okänd gårdsmålare smyckade skåpet med  för flera hundra år sen är väldigt lika tulpanerna på tyget jag köpte.