FARMOR PÅ LILLA EKEBY

Nej, det är ingen som har sagt att det ska vara lätt att leva hälsosamt. Men vi vill gärna tro att det är så. I alla fall vill latmasken i mig göra det.

Om det vore lätt?
Då skulle inte så många vara sjuka av välfärden. Det skulle vara få med fetma, få med hjärt-kärlsjukdomar, få med diabetes.
Få?
Hur få?
Inte vet jag.
Men jag vet att det skulle vara många färre.

Igår börjande jag ”resan” mot alpin vandring i Bad Gastein sommaren 2021. I morse när jag stapplade ur sängen kändes det väl sisådär. Måste nog säga det.

Motstånd känns. Men som i rubriken; vem har sagt att det ska vara lätt?

Om det vore lätt skulle jag redan vara där jag önskar vara. Och må som jag önskar må.

Frågan för mig, och för t ex alla tusentals överviktiga, alla tusentals med hög blodtryck, alla tusentals med onda kroppar är förstås: Hur ska jag göra för att ta mig dit där jag vill vara?

Ibland tänker jag att det är för sent. Snart 70.

Men inte kan man tänka så! För vilka konsekvenser får det? Inte konsekvenser som jag vill ha, i alla fall.

Nä. Sent ska syndaren vakna. Och då krävs ett rejält skutt. Det går inte att vila och njuta sig till en hälsosammare livsstil.

Jag behöver nog göra en hel del jobbiga och obekväma saker för att må så bra som jag vill. Hälsa är inte enkelt och bekvämt. Men det är väldigt eftersträvansvärt.

Å andra sidan ska jag inte överdriva svårigheten att komma på ”rätt spår” och att stanna kvar i det spåret. Jag tror att det – efter den livsviktiga insikten – handlar mycket om att vara taktisk, smart och kärleksfullt krävande mot sig själv.

Och att det gäller att lägga sig på rätt nivå i förhållande till det jag vill uppnå. Jag ska inte bli elitidrottare och modellsnygg på äldre dagar. Jag behöver inte hårdbanta, jag behöver inte träna på gym flera dagar i veckan, jag behöver inte…

Däremot ska jag röra på mig mer, få upp flåset, avstå ”skumtomtar” och kvällsmacka, gå och lägga mig tidigare, ligga steget före klockan och njuta av familj och vänner. Det låter väl inte allt för jobbigt?

Bara knopp och kropp vill gå i samma takt så löser det sig. Det är jag alldeles säker på.

Hej knäna; är ni med mig?

Utan utmaningar blir mitt liv trist. Då kan jag lika gärna ligga kvar i sängvärmen på morgonen. Eller långsamt hasa mig upp.

Jag vill hoppa ur sängen varje morgon; fylld av förväntan och nyfiken längtan. Beredd att ta itu med något som måste lösas. Men det är förstås inte problem jag vill ha, utan intressanta utmaningar som tar mig vidare här i livet.

Nu är det ju inte riktigt så att jag hoppar ur sängen eftersom jag har lite ont i knäna; men jag tänker mer bildligt talat. Jag tror att behovet av utmaningar sitter i generna. Att ärftligheten är stor. Helt klar är det så i mitt fall.

Det har varit dåligt med inspirerande utmaningar den senaste tiden. Jag har gått omkring lite missmodig, trött i kroppen och nog lite påverkad av det trista vädret. Har inte haft något att ”bita i”.

Jag har mest tjatat på mig själv att jag måste träna, äta bra, sova och sluta stressa så att artrosen inte blir värre, blodtrycket inte stiger och hjärtat mår bra.

Artros.
Blodtryck.
Hjärtat.
Träna.

Det låter inte särskilt inspirerande. Utan mest sjukt. Men viktigt.

Så föddes tanken. Jag måste ha en ny utmaning. Något riktigt svårt. Men inte omöjligt.

Bad Gastein. En liten ort i Alperna, med natur och bergstoppar som är så vackert att man blir knäsvag. Vi var där och vandrade sommaren 2017. Jag har längtat tillbaka. Till bergen. Till vandringarna. Till hotellet Salzburger Hof. Till After Walk med Aperol och allsång, till bad i vattnet från varma källor, till luncherna på gemytliga alphyttor.

Roffe har varit lite ljum till förslaget att åka tillbaka; ”vi har ju redan varit där”.

Men med tiden har lösningen kommit till oss; samma hotell, samma after walk, samma Aperol, samma allsång, samma varma vatten…. (Ja, jag vet att ordet ”samma” är fel att använda här, men det blir roligare så…)

Skillnaden , då? Jo, en tuffare vandring. 2017 gick vi ”Alpin vandring” som klassas som medelsvår. Det finns ett vandringspaket som heter ”Alpin vandring Plus” också. Mer krävande, mer stigning och längre dagsturer. Men troligen rätt enkelt för den som är pigg i benen och har kondis.  Så för Roffe är Alpin Plus en enkel match, redan nu.

Jag då? Med min dåliga kondis och mina artrosknän skulle en sådan vandring inte vara någon bra idé i dagsläget. Och inte i sommar heller. Troligen. Men nästa sommar. Sommaren 2021.

Sommaren 2021! Det är den sommaren vi fyller 70. Då tänker jag gå Alpin vandring Plus. Med Roffe och förhoppningsvis ett par vänner.

En utmaning i Åsa-klass. Utmaningar kräver planering och strategier. Och att långsamt ta sig mot målet. Vi började idag. Roffe har en runda på 1 mil som han gått med Frasse några gånger. Idag gick vi den alla tre. Tiden blev drygt 20 minuter längre än när Roffe och Frasse går själva, men skam den som ger sig.