Får man äta vad man vill?
Får jag äta vad jag vill?
Ja. Visst får man det. Och visst får jag det.
Men ju mer jag vet om det som jag stoppar i mig; desto lättare blir det att avstå från det som inte är bra för min kropp. Är jag unik som fungerar så? Nej, jag tror inte det.
Jag tror på kunskap. Och att det är värt ”besväret” att skaffa sig den.
Igår bakade jag ett gott glutenfritt bröd. Jag äter ”vanligt” bröd också, så det har inget att göra med att jag inte tål gluten. Det var mest det hembakade jag längtade efter. Bröd där jag har koll på varenda ingrediens. Äkta vara, liksom. Utan emulgeringsmedel. Utan förtjockningsmedel.
Råd grundade på forskning biter mycket bättre på mig än alla hälsoråd som strömmar över mig från självutnämnda experter. Är jag unik som fungerar så? Ja, ibland tror jag så. Men det är naturligtvis inte så; det är väl bara att rösterna är vansinnigt höga kring alla de undergörande preparaten.
Allt oftare tänker jag dock; varför börjar folk som mår dåligt/har ont i kroppen inte med att plocka bort en massa skräp som de äter? Varför börjar de med att tillföra dyra preparat med osäker effekt istället för att ta bort skräpmaten?
Vad är det för fel på frukt och grönt? I den egna förpackningen? Inte i pulverform!
Jag har lätt att bli påverkad av äkta experter. De som själva lärt mycket och som oförtrutet forskar för att hjälpa oss förstås våra kroppar. Och hur vi ska ge kropparna det som de behöver.
Häromdagen såg jag Vetenskapens värld och ”Guldet i dina tarmar”. Jag har tittat på det ytterligare en gång. Bara för att det är väldigt spännande.
Forskningen kring tarmflorans betydelse för vår hälsa exploderar just nu. Varje vecka publiceras nya studier som kopplar ihop tarmfloran med sjukdomar.
I oss har vi miljarder bakterier som hjälper till att hålla oss friska. Men de knäcks av vår livsstil! Mångfalden bakterier i våra tarmar minskar. Förutom vår livsstil vet man idag att det bland annat är antibiotikaanvändningen som minskar variationen i tarmfloran. Och att barn födda med kejsarsnitt har mindre variation.
Jag tar till mig info om att råttförsök visar att när vissa bakterier saknas så verkar cancerbehandling inte fungera lika bra. Är det likadant hos oss människor? Kanske. När forskarna tittat i patientjournaler kan de se att gensvaret på cancerbehandling är sämre hos de som fått antibiotika före cancerbehandling.
De börjar också se och kunna belägga att övervikt, hur vi lagrar fett och autoimmun sjukdomar påverkas av tarmfloran. Till exempel har man kunnat se att hos överviktiga är tarmfloran mer utarmad än hos den utan viktproblem.
Något som är riktigt spännande är studier om hur livsmedelstillsatser i processade varor påverkar våra bakterier och förändrar tarmfloran. Det har man inte studerat tidigare. Men om de resultat man nu börjar få fram håller kommer nog många livsmedelstillsatser att förbjudas. Emulgeringsmedlen E 433 och E 466, som används bl a i glass, salladsdressing och choklad ligger rätt illa till just nu.
Vad kan man tro om framtiden? Avföringstransplantationer testas redan nu. Det kommer säkert att finnas mirakelpiller baserade på bajs som ska berika våra utarmade tarmar. Och alla de företag som redan nu bevarar miljoner bakterier i sina frysar kommer att skära guld.
Det här låter inte bra, tycker jag. Vad har vi att vänta?
Men vi behöver ju inte vänta på de där magiska pillren! Det går redan nu att förhindra att tarmfloran blir en spökstad. Det går att stimulera tarmens förmåga att reparera sig själv.
Det finns studier som visar att en fiberrik kost, under så lite som sex veckor, ökar variationen hos tarmfloran med nästan 30 procent.
Så vad väntar vi på?
Efter nästan 16 år har jag ett eget skrivbord härhemma. Det känns väldigt okej.
Hemma igen blev det hundpromenad i ett bra tempo. Bilderna är från den.
Men nu vet jag hur jag ska göra nästa gång jag vill ge liniment en extra skjuts. Inte behövs det vatten. Det är bara att klä på sig för mycket och gå så fort så att jag svettas ordentligt. Vätska som vätska, säger kroppen.
