Det är aldrig för sent att bli den jag skulle kunna bli

Nu har jag gjort den längsta rubriken jag någonsin skrivit på ett blogginlägg. Den är sann. Och den känns lite uppkäftig. Det är bra. I går bloggade jag om tålamod. En av mina sämre genar. I en kommentar fick vännen Lars-Erik mig att le åt uttrycket "Gud ge mig tålamod. Genast." Så är det. Uttryck. Ordspråk. … Fortsätt läsa Det är aldrig för sent att bli den jag skulle kunna bli

Tjatter i huvudet

Vem tjänar på att hålla igång mörkret? Varför rekommenderar Fråga Apotekaren paracetamol vid artros, när det bara hjälper snäppet bättre än placebo. Vilken blir upplevelse av sjukdom om man har en sjukdom, t ex "jag har diabetes" eller om man är sin sjukdom, dvs "jag är diabetiker". Spelar det någon roll?  I egna ögonen. I … Fortsätt läsa Tjatter i huvudet

Det är mörkt nu…

... men det blir ljusare igen. Jag nynnar på Triads välkända låt och känner att det är skönt med mörkret. Medan jag tittar ner mot stallet. Nä, inte det mörker som låten "Tänd ett ljus" handlar om, men det mörker som finns här utanför mitt fönster. Mörkret innan gryning. Roffe gav hästarna frukost när han … Fortsätt läsa Det är mörkt nu…

Banna inte mörkret, tänd ett ljus

Jag läser raden "Banna inte mörkret, tänd ett ljus" på en liten lapp vidhäftad ett vackert grenljus som kusin Christina kom med idag. Sen googlar jag på uttrycket; var kommer det ifrån? Jag hittar inget svar; bara att det är ett slitet uttryck. Slitet? Strunt samma. Att tända ljus är fantastiskt. Jag älskar ljus. Många … Fortsätt läsa Banna inte mörkret, tänd ett ljus

Jag blev gråtfärdig

Vi klappade i händerna. Nästan stampade i golvet. Så bra var det. Men egentligen ville jag bara gråta. Jag var på teater igår eftermiddag. Fattigfällan på Uppsala Stadsteater. Pjäsen handlar om Beata; hon begick ett misstag. Hon blev sjuk. Hon var dessutom egenföretagare; då blir man bara inte sjuk! För trygghetssystemet är definitivt inte gjort … Fortsätt läsa Jag blev gråtfärdig

En ny dag; den känns som en gåva

Det är tyst i huset. Nästan tyst. Bara kylen/frysen som försynt påtalar sin existens. Jag smuttar på den nygjorda energidrinken. Om en stund kommer här att vara liv i luckan. Barnbarnen snusar dock ännu, liksom världens finaste hund. Tänk vilken tur att det var just han som Sofi valde till mig. En kort stund till … Fortsätt läsa En ny dag; den känns som en gåva

Drömmen om ansvarslösa dagar

Minns du tiden då böcker slukade dig? Du stängde av omvärlden. Knuffade bort "måsten". Gömde dig. Glömde det världsliga. Du bara läste och läste. Och läste. Du klev in i andras tankar. Andras liv. Du fick ny kunskap. Vågade prova andras tankar. Inget hindrade dig. Tiden stod stilla. Du låg där på sängen hela dagen. … Fortsätt läsa Drömmen om ansvarslösa dagar

Hoppsan, får nog börja blogga igen

Plötsligt händer det! Visst är det så? I alla fall i reklamen. Kanske oxå i verkliga livet. Jag har inte bloggat på ett tag. Men nu tror jag att det kan vara aktuellt igen. Jag är min fars dotter. Ni förstår nog inte vad jag menar. Men det kommer att klarna med tiden, ifall jag … Fortsätt läsa Hoppsan, får nog börja blogga igen

Fader okänd. Moder död.

I förra veckan var jag i Vadstena. Under ett och ett halvt år har vi varit en samling udda själar som med jämna mellanrum samlats till självutvecklingskurs. Jag har haft förmånen att under några gånger och med olika konstarters hjälp gå in lite djupare i mig själv; vem är jag, varför tycker och tänker jag … Fortsätt läsa Fader okänd. Moder död.

Förstår du vad du älskar och varför?

Kerstin Ekman. Elsa Beskow. Det kan inte vara en tillfällighet att jag snubblar över båda samma dag. Ja, nog har jag snubblat över dem tidigare, men det är först nu som jag tänker dem i samma tanketag. Jag fick Elsas sagor med modersmjölken. Ok, jag överdriver lite... Men jag fick dem nästan innan jag kunde … Fortsätt läsa Förstår du vad du älskar och varför?