Dras svångremmen åt för hårt på Rimbo nya skola?

Dras svångremmen åt för hårt på Rimbo nya skola?

prince-john

Rubriken kan tyckas märklig. Men fortsätt läsa så förstår ni vad jag menar. För upp till ytan kommer ständigt nya överraskande aktiviteter när det gäller Rimbo nya skola och Kulturscen. 

Tänk så spännande det ska bli när vi äntligen får se de aktuella ritningarna på skolan.

Just nu vaktar biträdande samhällsbyggnadsdirektör Eriksson ritningarna lika noga som Prins John vaktade skattsäckarna i Disneys Robin Hood. I den lilla bädden vid hans fötter (prins Johns alltså) ligger ormen Sir Väs (Sir Hiss i filmen)  med nattmössan på….. Men nog med sagofigurer för stunden. För nu till för oss ”vanliga dödliga” en tidigare obekant avtalsförändring.

Avtalsförändring? Nu igen? Ja, just så.  

Som ni väl vet så finns det numera ett ”takpris” på skolan. I NT kunde vi läsa att takpriset är 98 miljoner, men att man ändå kommer att komma upp i de avsatta 110 miljonerna. 

 – Men vi kommer att hålla budgeten, poängterade biträdande samhällsbyggnadsdirektören i NT.

Och om man kikar i protokollet från det samverkansmöte där takpriset sattes så ser man att det till och med är stor chans att skolan blir billigare. Det gör att entreprenör och kommun tänker byta avtalsform. IGEN. När detta skrivs kanske det till och med är så att man är tillbaka på ”GÅ”, dvs i ett avtal om riktpris/”Löpande räkning med incitament”.

Samtidigt som takpriset sattes till 98 330 156 kronor kom nämligen biträdande samhällsdirektör Eriksson och Credentias VD Ronny Jansson OCKSÅ överens om att det ska tas fram ett riktpris när projekteringen är klar.

Man ska alltså gå tillbaka till riktpris; den ersättningsform som upphandlingschefen inte tycker om. I NT sa han tidigare: ”Man försöker sluta med den typen av avtal”, och anledningen skulle vara att beställaren och entreprenören får konkurrerande intressen och att det motverkar att man jobbar mot samma mål.

Men nu riktpris igen alltså. Vet den ena handen vad den andra gör?

händer

För att jag inte ska få kritik från upphandlingschefen så säger jag det igen:

Riktpris/riktkostnad är ett överenskommet jämförelsebelopp som den slutliga kostnaden jämförs med. Och om den slutliga kostnaden blir högre än riktpriset delar entreprenör och beställare på den överskjutande summan efter vad man tidigare kommit överens om. Detsamma gäller om slutliga kostnaden blir mindre än riktpriset; då delar man på ”vinsten”.

Hur den procentuella fördelningen av vinst/förlust ska se ut i nya ”riktprisavtalet” framgår in av protokollet. Men när kommunen själva satte incitamentet i den upphandlingen ”som skrevs bort” så var fördelningen 50/50. Om det avtalet gällt idag hade kommunen och entreprenören fått dela på den ökade kostnaden på 14 miljoner (för kulturscenen) som vi hoppas att politikerna snart säger ja till. 

Men den här sättet att slå knut på sig själv, att först gå från riktpris till takpris och att sen gå från takpris till riktpris igen; vad ska den vara bra för?

Kommunen svarar att om man under projekteringen kan göra kostnadsbesparande åtgärder, så sjunker ju takpriset. När projekteringen då är klar, kan takpriset ligga för högt i förhållande till vad som är aktuellt att uppföra. Då tas ett riktpris fram, som då blir vägledande.

Men varför kan man inte bara ändra takpriset?

Låt oss leka med idén att det görs så mycket kostnadsbesparande åtgärder, naturligtvis utan att tumma på kvalitet, miljö och funktion, att takpriset när projekteringen är klar hamnar på 94 miljoner, vilket är 16 miljoner under budget.  Den här gången ska entreprenören föreslå riktpris. Vill vi tro att han säger 94? Nej, det låter riskabelt. Men 96 kanske? Det är ju ändå 2 miljoner under nu gällande takpriset och 14 miljoner under den budget som politikerna har anslagit.

14 miljoner. Hoppsan, kanske man till och med skulle kunna utropa ”Ridå”? Exakt det beloppet som saknas till Kulturscenen.

Jag tror inte att den här uträkningen väcker någon olämplig tanke hos politikerna. Men kanske är det någon som blir förbannad?

För politikerna har avsatt 110 miljoner till en skola som skulle bli något alldeles enastående;  en drömskola med bl a en organiskt rundad fasad och ett långsträckt glastak som skulle släppa in dagsljus i entréhallen/Hjärtat. Det skulle kännas rymligt,  ljust och välkomnande. Stiftelsen Tryggare Sverige gjorde tummen upp  till ursprungsritningarna. Nu har de tagit ner tummen! Och kommunikationschefen har tagit bort pr-texten från kommunens hemsida.

Finns det plötsligt en ambition att göra skolan så billig som möjligt, istället för att bygga en så bra skola som det bara är möjligt för den avsatta budgeten.

Vill entreprenörer ha mer vinst? Vill kommunens tjänstemän ha en klapp på axeln för att de har hårda nypor? 

Apropå Tryggare Sverige, och numera ”tummen ner” för Rimbo nya skola, så kommer jag att tänka på en annan tumme.

mäster-skräddareMinns ni den gamla folksagan om Mäster Skräddare? Den handlar om en man som går till en skräddare med en bit tyg för att få en rock sydd. Skräddaren berättar att den blir färdig på lördag. På lördagen återkommer mannen. Skräddaren säger att ”det bidde ingen rock. Det bidde ett par byxor.” Han säger att de blir färdiga på lördag. De kommande lördagarna upprepas samma scen; skräddaren berättar att det kommer bli ett allt mindre plagg: en väst, en vante, en tumme och till slut ingenting.

Men så illa kan det väl ändå inte gå?

Många slingrar sig just nu…

Många slingrar sig just nu…

omfattning

I dagens NT ser vi ritningar från olika tidpunkter på Rimbo nya skola; som ”likt en orm ömsar skinn”. Bra beskrivning där av  reportern. Kanske kunde man också tillägga att det är många som slingrar sig som ormar just nu.

Jag tycker att det är glasklart att kommunen gick ut och handlade upp en anläggning som bland annat skulle ha rundade former. Men icke då! – Det har inte lovats en skola med rundade former, påstår kommunikationschef Lindberger. 

Jag kommer att tänka på den gamla TV-tävlingen ”Vem vet mest”; fast här är det precisa motsatsen. Många, som åtminstone borde veta en del, vet inte så mycket. Det är i alla fall så som jag uppfattar det hela. Men jag kan ju ha fel….eller?

”Hela upphandlingen är märkligt upplagd. Ett riktpris på en byggnad som man inte ens visste hur den skulle se ut. Hur ska någon kunna lämna ett vettigt anbud på de villkoren”, skriven en kommunstyrelseledamot till mig. 

Jag ger honom rätt i den åsikten. Om det vore så. Men han har fel i sak; för hur kan man tro att kommunen gör en upphandling på en byggnad utan att tala om hur den ska se ut? Och hur kan man tro att någon lämnar ett anbud på något som man inte vet hur det ska se ut? 

”Politikerna har beställt en skola för x antal elever och för 110 miljoner kronor”, säger kommunikationschefen. 

Tja, det är möjligt att politikerna gjort det….. MEN det var inte det som kommunen gick ut med i upphandlingen. Där står väldigt tydligt att det är en totalentreprenad som omfattar en fullt färdig och fungerande anläggning och utförande i enlighet med förfrågningsunderlaget.  

Och bland handlingarna i förfrågningsunderlaget finns omfattande ritningar på hela anläggningen. Där kan vi bland annat se en skola& kulturskola med rundade former och en totalyta på 4297 kvm. Och en kulturscen med totalytan 921 kvm. 

Jag tror att det skulle vara bra om någon på upphandlingsavdelningen skrev ut förfrågningsunderlaget åt kommunikationschefen. 

 

Varför bryr jag mig?

Varför bryr jag mig?

debattartikeln

Jag har skrivit min första debattartikel i Norrtelje Tidning. En gång i tiden skrev jag i NT mest varenda dag. Det var på 70-talet.

Jag tror att anledningen att skriva är densamma; nu som då. Jag bryr mig.

När jag sökte till Journalisthögskolan så var det på den tiden då nutidsorientering, skrivprov och intervju avgjorde om du kom in (Tack och lov). 

” Varför vill du bli journalist”, undrade intervjuaren. Mitt svar var ungefär så här:

”Jag vill förklara det som är svårt att förstå. Det är en rättighet att kunna förstå myndighetsbeslut, myndighetstexter, sånt som är svårt och tillkrånglat… jag vill göra det obegripliga begripligt; så att människor kan fatta egna beslut som är bra för dem själva”.

Kanske har jag en journalist-gen som sovit ett tag? Som kvicknat till igen efter många år i träda. För när jag förstod att Norrtälje kommun skrivit bort de tuffa ekonomiska kraven, som de hade i upphandlingen av Rimbo nya skola och kulturscen; då kände jag att ”det här förstår jag inte”. Så här kan det väl inte få gå till? Eller får det? Och hur gick det till? Och varför

Byggföretaget lämnade ett anbud helt i enlighet med kommunens förfrågan. De sa sig kunna bygga en skola och en kulturscen för max 119 miljoner kronor, dvs det belopp som var avsatt i kommunens budget. 

Sen skulle det plötsligt kosta 145 miljoner. Sen försvann en häftigt designad fasad. Sen försvann en massa yta. 

Vad försvinner nästa gång?

Förstår ni att jag tänker följa upp det här? Ställa frågor. Ställa frågor ända till dess jag begriper. Och tills att andra rimbobor, som inte heller begriper, också begriper. 

 

ps. det här hör inte alls hit, men… jag gillar ju det här med ord. Och att leka med ord. När jag läser min egen text ser jag orden ”har skrivit”, ”skrev” och ”att skriva”.  Någonstans i bakhuvudet finns en gammal svensklärare. Och visst är det väl perfekt, preteritum och infinitiv.