Bara benen och ögonen fungerar så får det bli hur det vill med resten. Är det klokt att tänka så? Jag tänker och säger det ofta. Till och med allt oftare. Kanske därför att spring i benen och bra syn inte längre känns helt självklart. Just den här tiden på året, när värmen kommer åter … Fortsätt läsa Morgonen gryr och benen bär
Igår var jag, son och sonson på lantbruksauktion. En riktig bondauktion. Arrendatorn på Tranviks gård utanför Norrtälje sålde maskiner och prylar. Djuren hade han skickat iväg några veckor tidigare. Det finns spår av bondauktioner i mitt blod sen barndomen. Den där känslan av livets förgänglighet; då var den känslan väldigt abstrakt. Nu har den kommit … Fortsätt läsa Bonde i blodet
Ibland, när vädret är tufft och snön yr runt knutarna brukar jag säga att "just nu vill bo i stan". Idag var det läge att fundera på det uttalandet igen. Lockar stan när Alfrida fäller träden, gården är mörklagd och djuren ropar efter vatten? Under den här stormiga natten, morgonen och dagen har jag haft … Fortsätt läsa Tror ni Alfrida får mig att längta till stan?
Jag drar överdragsbyxorna och Fristadsjackan över pyjamasen. Stoppar ner de bara fötterna i de varma stövlarna. Redo för morgontjänst! Jag har svårt att ligga kvar och dra mig i sängen, oavsett vardag eller helg, när jag vet att hästarna längtar frukost. Vanligtvis brukar jag förstås klä mig "normalt" innan jag går ut, men så här … Fortsätt läsa Ladugårdsjobb i pyjamas
Kastar ut granen, tar fram "designservisen", väger lagom, krymper för stora tights, beställer resa till New York och äter hemuppfött kött. Livet på landet en lördag i januari är inte så tokigt ändå. Igår fick livet stundtals nästan en touch av hur det framställs i tidningen Lantliv. Jag gillar den tidningen, men ack så långt … Fortsätt läsa Livet på landet en dag i januari
FARMOR NORD 