Häxan, bakpulver eller bikarbonat till silverputsen?

Häxan, bakpulver eller bikarbonat till silverputsen?

Jag har gått och blängt snett länge nu. På plastburken med gamla silverbestick som stått och drällt på bänken i tvättstugan. Och jag har duckat inför de stora uppläggningsfaten som tjänat som brickor under värmeljusen nere i köksskåpet.

Silverbestick! Jag gissar att du också har; och ju äldre du är, desto mer har du. Folket i 40-årsåldern har troligen bara lite småskedar. Men vi som är födda på 50-talet kan duka en stor middag med silver.

Mitt silver är vackert. Och en stor del av det är rätt svart. Silver har två nackdelar; det har svårt för syret i luften och det gillar inte diskmaskin…

Men det hjälps liksom inte; ibland får jag en galet stark längtan efter att använda silverbestick. Speciellt vid högtider som midsommar och jul. Jag tror att det är på julen som längtan är som starkast.

Kanske beror det på att jag fått de flesta av mina silverbestick  i julklapp. Numera känner jag både värme och glädje över julklapparna från mormor och morfar. Men att under hela uppväxten få skedar, knivar eller gafflar i julklapp….. varje år…. det var så lagom kul.

Ibland har flaskan med Häxan kommit fram. Och ibland har jag gjort halvhjärtade försök med den miljövänligare metoden med aluminiumfolie, bakpulver eller bikarbonat och varmt vatten.

Men jag tycker inte att det gått så bra med foliemetoden. Ändå körde jag den på nytt igår. Och visst fungerar den. Helt perfekt, dessutom.

MEN det går åt mycket bikarbonat eller bakpulver. MYCKET! Och jag fick en känsla av att bakpulver fungerar bättre än bara bikarbonat; någon mer som har den känslan? Och så mycket kokhett vatten. Och sen vänta tills vattnet nästan kallnat.

Då fungerade det ju perfekt. Och så himla mycket enklare än med Häxan.

Vad var det som hände där i diskbaljan, måntro?

Jo reaktionen: 2 Al(s) + 3 Ag2S(s) + 6 H2O(l) – 6 Ag(s) + Al2O3(s) + 3 H2S(g)

De stora silverfaten blev fantastiskt fina.

 

Egna tomater; också på julafton?

Egna tomater; också på julafton?

I år tog vi inte in sommarens tomater. De flesta kom bara halvvägs, när hösten slog till. Istället för att alla mognade samtidigt, hängande i köket eller på fat i fönstret, fick bara några komma in i köket.

De andra fick en tillfällig rastplats i den plastlåda där vi vanligtvis brukar förvara dynorna till utemöblerna. Vi klädde lådan invändigt med frigolitskivor. Och där bor nu både tomater och äpplen.

Tyvärr visade det sig att lådan var lite för kall för tomater när det frös på ordentligt för några veckor sen. Och då fick jag ”rädda in” de som inte förfrusit. Men sen kom ju ”värmen” åter och de fick flytta ut igen.

Ända tills nu har vi ätit egna tomater varje dag.

Målet är att äta egna tomater på julafton. Men jag är rädd för att de få som är kvar därute har mognat innan dess.

Håller dock tummarna!

 

 

Salladen till dagens middag.

Vem stöper ljus? Får jag vara med?

Vem stöper ljus? Får jag vara med?

Ett av mina finaste barndomsminnen är när vi stöpte ljus. Mamma samlade ljusstumpar under hela året och någon vecka innan jul var det dags att ta fram dem.

Av alla små stumpar skulle bli nya ljus. Återanvändning var självklar. Då.

Jag minns att bror Janne och jag försökte oss på att göra två-armade ljus. Det gick hyfsat bra, men oftast tröttnade vi efter en stund. Det var ett evigt doppande, stunder av väntan och kvällen blev sen innan mamma var nöjd.

Numera tänder jag hemstöpta ljus med stor vördnad.

Och så önskar jag att det vore närmare till Gunnel, en härlig människa med kloka tankar och huset fyllt med vackra ljus. Men det är för långt till Halland….

Finns kanske någon ljusstöpare på närmare håll? Som vill ha sällskap?

Ni ska få se några fantastiska bilder också. På ljus. Som inte jag kan göra. Men som Gunnel med sin Ljusverkstan fixar till galant. Inspirerande; eller hur!

Vill du kika mer på Ljusverkstan så titta här>>>>>

Livet på landet i julfrid och koskit

Livet på landet i julfrid och koskit

Idag är en riktig slappardag. Påtvingad. Har ont i ett knä. Usch. Men ett bra sätt att öva total julfrid, dvs ligga på soffan, titta på tända ljus, titta på tv och göra ingenting.

Vädret är oxå ingenting… Absolut ingenting att ha.

All den blandning av lera och koskit utanför kornas ligghall är inte heller något att ha…

Så det största och viktigaste som hänt på vår lilla gård idag är att Marcus skrapat och kört bort geggan runt kornas foderhäck och ingång till ligghallen.

En december som denna välsignar vi verkligen att det ligger fiberduk och kross runt foderhäck och ligghall. Och nu väntar några dagar då vi slipper vandra i koskit när vi ska halma kornas nattbäddar.

Men om några dagar är det gäggigt igen. Så snälla Vädrets Makter; kan man få be om ett par minusgrader och ett tunt snötäcke. Det räcker så bra med det; stark kyla och mycket snö behövs inte alls. Så inga överdrifter, tack.