Häromdagen gick jag på stigen i skogen. Med tårar rinnande ner för kinderna. Med hunden i koppel. Med lurar i öronen. Tänkte att jag måste ta ur lurarna och torka tårarna innan jag kom ut på den gamla banvallen som numera är gång-och cykelväg. Ifall någon skulle se mig. Kanske vilja trösta. Men jag kunde … Fortsätt läsa Han rörde mig till glada tårar