Charlotta Ingeborg Eriksson 1875 – 1955

Jag kallade henne för Lalla, när jag var liten. För mamma var hon Bollan. För prästsonen Axel var hon en jänta från vildmarken och kanske hans stora kärlek, eller… I husförhörslängden benämndes hon bondedotter. Hennes namn var Charlotta Ingeborg och hon var min morfars moster.

Bolla föddes i juni 1875, på släktgården i Ösby. Hon var yngst av sju syskon och bara 3 år gammal när hennes pappa bonden och kyrkvärden Erik Andersson (f 18/3-29) dog. Mamma Maja Karin stod där ensam med barnen i åldrarna 18 – 3 år.

Jag försöker minnas Lalla/Bolla, men det går jag inte. Däremot hittar jag en notering om att hon var med på min första jul; det var jag, mamma, pappa, mormor, morfar, min moster Kerstin, morfars syster Ruth och Lalla. Hon dog i januari 1955 och tillbringade lite mer än sitt sista år på sjukhem i Norrtälje.

Men hon har ändå varit så levande för mig; i hela mitt liv. Och anledningen till det är bilden där hon sitter i sin korgstol ute i trädgården i Marielund (Huset där Anders och Erika nu bor och där Bolla bodde en stor del av sitt liv. I ett rum och kök på övervåningen).

Bilden på Bolla i korgstolen stod, i en lite guldram, på en låg bokhylla i mitt uppväxthem . Nästan varje gång jag gick förbi, och det måste ha varit tusentals gånger, tänkte jag att ”när jag blir gammal ska jag sitta som Bolla; i en korgstol under ett stort päronträd”. Med en massa små barn runt mina fötter. Som jag läser sagor för.

Den tiden är kommen nu. Jag är äldre än vad Bolla var där hon sitter i stolen i trädgården. Och sen 2007 har jag stolen i min ägo. Och ett nyplanterat päronträd i min trädgård. Men tyvärr håller inte stolen att sitta i. Och den är så dåligt att den inte går att laga. Stolen ska jag berätta mer om i ett annat kapitel. Så nu återvänder vi till Bolla.

Vad Bolla gjorde fram tills hon var drygt 30 har jag inte listat ut. Men kanske var det så att hon behövdes hemma på gården. Eller så jobbade hon som piga på någon annan gård.

En fröken Mina Berg på Lovisedal kände i alla fall till Ingeborg och rekommenderade henne som hushållerska till en man som heter Karl Axel Ekberg. Axel var inspektor ( tillsynsman/arbetsledare) på Trångsunds gård och Nytorp i Huddinge.

Axel tycker om att kalla sig för ”husbond” och när jag läser brev som han skrev till Ingeborg, på äldre dagar, får jag för mig att han är mycket äldre än vad Ingeborg är. Säkert runt 50. Han minns henne som ”en rar liten flicka som kom för att pyssla om husbond”. Och undertecknar sina brev med ”Gamla husbond”.

Men inget kan vara mer fel. Ingeborg kommer till Trångsund en vecka innan hon ska fylla 32. Det är ingen gammal gubbe hon möter utan en ung man. Tre år yngre än hon själv. Han är bara 29 år.

Låt oss flytta oss tillbaka i tiden.

1907 – 1910 på Trångsund

Det var deras lyckligaste tid, skriver Axel. Han kallar henne för vildmarksjänta. På kvällarna läser han högt för henne och hon lyssnar ”andäktigt”. Det är Dickens. Det är ”Livet på landet” och andra trevliga böcker. Det är inte bara han som är intresserad av litteratur. Ingeborg har med sig ”ett litet bibliotek” som imponerar på många. Han ger henne en bok av Dickens. Den boken följer henne genom livet och när Axel fyller 70 får han den åter som födelsedagspresent.

Det är Axel och Ingeborg. Och det är Dick och Stina.
”Jag tänker ofta på henne och våra fyrbenta barn Dick och Stina”, skriver Axel till Ingeborgs systerdotter Ruth i december 1954, knappt en månad innan Ingeborg dör. Dick var en hund, Stina en katt.

För det mesta kom de bra överens. Men jag gissar att blida, milda Ingeborg ändå blev upprörd när han på en blankett till mantalsskrivningen hotade med att bara skriva hushållerska Charlotta. ”Det var inte så noga på den tiden att skriva ut fullständiga namnet annat än för karlarna”, urskuldar sig Axel.

  • När gårdens ägare kanslisekreterare Gustav Norström säljer flyttar Axel och Ingeborg vidare till Ekeby Gård i Alsike. Axel blir arrendator. Kalendern står på 30/3 1910.
  • I maj 1914 flyttar de vidare till Kumla Gård i Tyresö. Axel står som Lantbrukare i husförhörslängden.
  • Tiden på Kumla blir bara drygt ett år. 24 augusti 1912 flyttar de vidare till Ekholmen, Veckholm.
  • De stannar på Ekholmen till maj 1914.

I0 maj 1914 skiljs deras vägar. Ingeborg flyttar tillbaka till Ösby i Knutby. Hon är 39 år. Vad hon sen gör under alla år vet inte jag. Kanske jobbar hon hemma på gården. Troligen tog hon hand om sina föräldrar när de blev äldre, eftersom hon hade en liten lägenhet i övervåningen på deras hus. Hon gifte sig aldrig och fick inga egna barn.

Axel flyttar först till Björklinge och så småningom till Göteborgstrakten. Troligen blir han agronom (en uppgift som finns i en senare husförhörslängd). Han får aldrig någon egen familj. 1949 skriver han till Ingeborg och berättar att han hyr en lägenhet i Göteborg tillsammans med en bekant. De har kök med gasspis, badrum, värme och ibland varmvatten. Senare flyttar han ihop med en yngre syster i Lyckorna.

MEN VAD VAR DET SOM HÄNDE? Varför blev det inte Axel och Ingeborg?

Bilderna som kommer nu är på Bolla på äldre dagar. Den är hon som ser vän och mild ut. Den andra äldre kvinnan är morfars mamma Maria.

De sista åren som Bolla levde hade Axel och hon brevkontakt. Tyvärr har jag bara Axels brev. När Bolla blev sämre och låg på sjukhem skrev han istället till hennes systerdotter Ruth. Axel skickade pengar till Ruths resor till sjukhemmet, till blommor, kaffe och presenter till Ingeborg. Han oroade sig för att de hade ont om pengar. ”Om Ingeborg har svårt att klara sjukhusvistelsen så vill jag gärna hjälpa ekonomiskt”, skriver Axel.

De sista raderna från Axel kommer i ett brev till Ruth efter Ingeborgs död.

Axel skickar sitt visitkort, men den handskrivna raden: ”Ett sista tack för gångna år”.  Och så skrev han: ”Var god ordna med några blommor från mig som en sista hälsning till er lilla moster som var mig till så god hjälp under de år hon stod för mitt hem och skötte allt så omtänksamt.”