Går det att hitta hem?

IMG_9906

Hur gör jag för att hitta hem igen? Höstens självklara lugn; hjälper det? Tanken kommer när jag halmar i ligghallen hos korna och deras ungar.

Ko-lugn.
De har en del att lära mig. 

Jag slutade att  springa fort för några år sen. Men vanor och beteenden sitter djupare än vad jag trodde. Bäst som det är kommer jag på mig själv med att småspringa igen.

Att prestera.
Att ha bråttom.
Två av mina bästa grenar.
Trots att jag inte anmält mig till dem under senaste åren. 

Jag skulle kunna lägga skulden på tiden vi lever i. Informationssamhället. De sociala medierna. Göra/gjort karriär. Vara duktig flicka.  Det finns säker flera syndabockar. Och de tillsammans med min nyfikenhet, rättvisepatos och sanningssägande tog mig ända hit där jag är just nu.

Det är ingen vägg. Det är snarare ett rött skynke. Det går att böja sig under och jogga vidare i samma uppkörda spår.

Det går också att vända. Leta sig tillbaka till stigen som börjar växa igen.

Jag är inte rädd att gå vilse.
Det finns något spännande också i vilsenheten.
Men det känns rätt onödigt att göra det. 

Om jag blir lite konkretare så handlar det säkert om stress. Fortfarande. Trots att jag är stor nu.
Jag är inte ensam. En önskan om att hinna allt, göra allt, att inte missa något, ta för sig av livet; HELA TIDEN.

Men resultatet?

Om jag blir lite konkretare så visar det sig, för mig, till exempel i sånt som att sällan stanna upp och njuta ordentligt av nuet, sällan läsa en bok ända till slutet, sällan se en film på tv ända till slutet. Otålighet. Inga ställtider. Framåt. Framåt. Varför då?

Men jag börjar bli medvetnare. Numera är det inte så här hela tiden. Men nog händer det en stund mest varje dag. Min hjärna tycks fortfarande förespråka spring-beteendet.

Jag skalar av.
Jag plockar bort.
Både möbler och aktiviteter. 
Men inte människor.

– Vi har gott om tid, säger Bodil Jönsson i sin nya bok. Jag hänger med i hennes resonemang; men tänker att det är lättare i teorin än i praktik. Och ibland tänker jag att det hon skriver/säger är ”skitsnack”.

Jag ska ta fram hennes bok igen.
Jag tror inte att jag läste den till slutet.

Annonser

3 reaktioner till “Går det att hitta hem?

  1. Jag tänker ofta på Gunnar, hur han sa att det är så skönt med hösten när allting lugnar ner sej. Sker det automatiskt, eller måste vi lära oss att det är bra med lite vintervila. Jag som håller på mycket med växter ser ju att många behöver vintervila för att må bra och blomma!

    Gillad av 1 person

  2. Eller ve och fasa; kanske sker det inte längre automatiskt. Som det gjorde förr när tankarna hann med fötterna. Nu kanske många av oss måste lära… Framförallt de som inte lever nära naturen?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.