En makalös jul; precis som jag hoppats 👍

Vilken härlig julafton det blev 😀 Med finaste sonfamiljen under Kalle och julmiddagen.

Jag fixade dessutom nästan allt på min jul-bucket-list utan stress; och fick en kamera i julklapp!

Allt det gulmarkerade = FIXAT
Rödmarkerat = NIX, där ”smög” det sig på något sätt.
1) Att hitta en julgrupp med bara en röd tulpan med lök ( som det var när jag var liten); nej, det var helt omöjligt.
2) Göra pepparkakshus? Nä, inte så kul när barnbarnen inte var intresserade.
3) Vita gubbar till granen? Hanns inte med. Men jag gjorde en smällkaramell!
4) Låna mammas julgransmatta av Tobben & Linda. Nä, det gick inte så bra, för det var inte de som fick den när vi delade mamma & pappas bohag. Men vaddå, det spelar inte så stor roll att jag inte hittade den…. för på julaftonsförmiddagen upptäckte vi att julgransfoten LÄCKER 😱

Numera lever granen ett vattenfritt liv. Och i övermorgonen kommer den att åka ut på trädäcket.

Grönmarkerat = Jo, det blev av. Men inte som jag tänkt mig.
Jag trodde att mjödreceptet var från min faster Britta; men mjöden som jag gjorde och som vi dricker smakar inte som hennes. Men den är god.
Och granen!!! Inte hämtade jag den från ”pappas skog”. Istället var det nuvarande markägaren, brorsonen Christoffer, som tog en gran på ryggen och SPRANG hit med den.

2 mil!

Just det. 2 mil.

Och där lämnar vi bucket-list och återvänder till nutid:

KAMERAN! Ja, kameran kanske ni redan hört mig berätta om på Facebook. Jag är fortfarande lite chockad. Jag fick en julklapp som jag inte ens kunnat drömma om att få. Tror att jag älskar min man lite mer än vanligt. Det ska bli så kul att lära mer om fotografering; en sån här fin kamera begär liksom det av sin ägare. Tror jag.

Det som ändå förvånar mig mest denna juldag är att jag inte reste mig och inte läste med i trosbekännelsen när jag var på mitt livs andra julotta. Den första var med pappa när jag var i 7-8-års åldern. Det var en magisk julotta. Tog in den med barnaögon. Mycket folk. Hög sång.

Inser att jag skulle ha nöjt mig med den julottan. En enda!

Dagens julotta var en besvikelse.

20 besökare i Rimbo kyrka.
Hur många bor här?

En präst som borde presterat mer. Förlåt. Men jag hade hoppat på en predikan med lite mer än Rydbergs Tomten…. Och präster borde sjunga med också i psalmerna…. så att vi andra får någon som leder oss. Hon var trevlig och vänlig; men jag hade hoppats på mer.

Alla fina julpsalmerna. Jag vill höra dem sjungas. Och sjunga dem tillsammans med andra. Inte bara höra orgelns toner.

Det jag bär med mig från mitt livs andra julotta är:

• Jag reste mig inte upp och jag läste inte med i trosbekännelsen. Varför; det måste jag fundera mer över.
• Någon spelade flöjt från läktaren. Så vackert.
• Två kyrkobesökare kom i gammaldags fårskinnspälsar (de vita) och åkte spark till kyrkan. Coolt!